- Project Runeberg -  Kult och Konst. Tidskrift för hymnologi, kyrkomusik, kyrklig bildande konst samt liturgiska frågor i allmänhet / Häfte 1-4 1908 /
226

(1905-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I IS

KULT OCH KONST.

Det torde få anses satt utom allt tvifvel, att orden »de heligas samfund» i tredje
artikeln af vår apostoliska trosbekännelse vore en för den äldsta kyrkan främmande,
mycket missvisande öfversättning af grundtextens ’sanctorum communioncm*. När
reformatorerna stått inför uppgiften alt med rötterna upprycka den inom katolska kyrkan
rådande föreställningen om helgonen såsom medlare hos Gud och att häfda ett
kyrkobegrepp, som i sina principer riktade sig mot grundvalarne för den romerska
uppfattningen, hade de sökt göra gällande en förklaring af »communio sanctorum», såsom
skulle detta uttryck vara likbetydande med congregatio s. och stå i bekännelsen såsom
explikation af »en helig, allmännelig kyrka» eller böra tolkas såsom betecknande ett
trängre samfund inom henne. Och då det ur språklig synpunkt funnits obekvämt
att öfversätta communio med »samfund», hade ordet omsider fått lämna rum för
»congregatio».

Att denna förändring vållat icke blott osäkerhet och förvirring i afseende på
uppfattningen af kyrkans väsensbegrepp, utan äfven skada för det praktiskt kyrkliga lifvet,
vore en erfarenhet, som mötte oss öfverallt i vära församlingar. Medan förslaget till
ny katekes för vår kyrka ännu vore under utarbetning, och då det vore alt hoppas, att
läran om kyrkan, med beaktande af det skriande behofvet bland oss, där måtte i klara
och tydliga ordalag komma till synes, ansåge motionären, att denna fråga för närvarande
påkallade en särskild uppmärksamhet. Och då motionären hölle fore, icke blott att den
bibliska, företrädesvis nytestamentliga åskådning, som i »de heligas gemenskap »gåfve sig
ett skönt och pregnant uttryck, men som genom öfversättning af communio med
»samfund» förbisåges och undanskötes. genom det söndagliga föreläsandet af trosbekännelsen
gjorde gemensamhetskänslan med alla tiders heliga lefvande för den gudstjänstfirande
församlingen och därför vore en klenod, som vi borde taga vara på, utan ock all
därigenom och i samband därmed en riktig framställning af kyrkobegreppet i den nya
läroboken skulle underlättas och främjas, syntes det motionären vara ett steg till
förverkligande af en i god mening reformatorisk tanke att äter upptaga communio
sanctorum såsom ett själfständigt led i trosbekännelsen. Motionären föresloge därför vördsamt,
att Kyrkomötet ville hos Kungl. Maj:t i underdånighet hemställa, att communio
sanctorum i vår apostoliska trosbekännelse måtte medelst en korrekt öfversättning återgifvas
med »de heligas gemenskap».

Prästerliga afdelningen, som delar den af motionären uttalade uppfattning, hemställer,

att Kyrkomötet måtte hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, alt i trosbekännelsen,
i stället för orden >de heligas samfund», såsom ett särskildt moment och därför genom

semikolon (;) skildt från det närmast föregående intagas orden ide heligas gemenskap».

* * *

Denna hemställan har kyrkomötet enhälligt bifallit, och torde således detta moment
i den söndagligen vid kulten förelästa s. k. »apostoliska tron» därmed för alltid ha
återfått sin ursprungliga sköna och i Hera hänseenden betydelsefulla form.

För det så ovanligt fridsamma, eniga genomförandet af denna skenbart ringa men
i grunden ganska viktiga revision af det från kristenhetens äldsta dagar härstammande
s. k. »symbolum apostolicurn» torde man framför allt ha att tacka ett på senhösten i
fjol utgifvet synnerligen läsvärdt arbete rörande just detta moment: > Credo sanctorum
communionem (’jag tror på de heligas gemenskap»), med hänsyn till dess betydelse
företrädesvis såsom kultmoment. Studie med praktisk tillämpning af Erik Fredlund,
kyrkoherde (Upsala 1907, L. Norblads bokhandel).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:40:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kult-konst/1908/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free