Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FUJURSTIL OCH KOMPOSITION HOS ROGER VAN DER WEYDEN. 25g
Goes’ Kristi begrätelse i hofmuseet i Wien med dess kompakta
trappstegsvis uppbyggda hufvudgrupp och dess båda förgrundsfigurer.
För den italienska quattrocento-konstens vidkommande är ju
skulpturens eminenta inflytande på måleriet erkändt som en
hufvud-faktor. Allbekant är, hvilken betydelse bildhuggare som Donatello,
bröderna Pollajuolo, Verrocchio hafva för sina kolleger penselns mästare.
Allbekant är äfven de antika stodernas och reliefens viktiga roll vid
utvecklingen af taflornas och freskernas figurstil. Och lika klart är
slutligen, att måleriet i Italien under 1400-talet uppställde för sig som
sitt viktigaste problem en fulländad plastisk illusion, förhöjd än
ytterligare af färgen, väsentligen fattad •— åtminstone under den tidigare
hälften af århundradet — som ett dekorativt medel. Grundorsaken
härtill är knappast lusten att härma eller täfla med antikens
skulpturverk utan en ungdomsfrisk verklighetskärleks kraf pä full realitet. Det
vore därför säreget, om vi icke äfven skulle återfinna något af samma
plastiska sträfvan också i det nordeuropeiska, här det nederländska
måleriet.
Medan i Tyskland pä de flesta häll skulpturen under 1400-talet
intog första rummet, blef förhållandet, åtminstone betraktadt frän
eftervärldens ståndpunkt, motsatt i Nederländerna. Sin väsentligaste
förutsättning äger väl detta måleri uti bokkonsten, måhända i sin
mån äfven uti textilkonsten, men alldeles ur räkningen få vi icke
lämna det plastiska sträfvandet. Det möter oss sedan i Genteraltaret
i dess imiterade reliefer med Kain och Abel öfverst pä det yttersta
flygelparet och icke mindre i Adam och Eva samt i stiftarparet. Det
möter oss genomgående om än kompromissande med det måleriska
intresset — bakgrunden och särskildt Bladelinaltaret — hos Roger
van der Weyden. Och det skulpturella inflytandet gör sig medvetet
eller omedvetet gällande alltjämt i det gammalnederländska måleriet
i växling och täflan med bokkonsten och med de tendenser och
problem, hvilka uppkomma under och ur dettas egen utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
