Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. A. KÖSTLIN OCH L. HALLWACHS. 341
Som Hallwachs aldrig aktat hvad det vill säga att spara sig
själf, togo ålderdom och försvagad hälsa slutligen ut sin rätt. Svårare
än afskedet från offentliga ämbeten var honom nedläggandet af
presidentskapet i Kyrkosångsföreningen, hvartill han vid festen i Kassel
är 1900 dock måste besluta sig. »Men äfven som ’hederspresident’
sörjde och tänkte han för föreningen och —- bragte den offer»,
säger Köstlin. På sin 77:e födelsedag (d. 23 december 1903) mottog
han ännu lyckönskningar från sina vänner. Några dagar därefter
lades han ned på dödsbädden, och d. 9 jan. 1904 upphörde hans
varma hjärta att slå. Tal och kransar vid båren hade han
uttryckligen undanbedt sig. I stället för kransar säg han hellre, att någon
penninggåfva lämnades till kyrkosångsföreningen, hvilket gifvit upphof
till stiftande af den s. k. Hallwachs-fonden. Vid jordfästningen klingade
dock — jämte körsång — hans älsklingspsalm den härliga:
»Jerusalem, du högt belägna stad».
Köstlin öfverlefde icke många är sin äldre vän. Såsom professor
i Giessen (från 1895) utöfvade han en rastlös akademisk
lärareverksamhet. Utom ordinarie föreläsningar i praktisk teologi, föreläste han
äfven dels öfver kyrkomusikens historia (illustrerade af en elitkör),
öfver kyrkans missionshistoria, öfver inre mission och öfver
encyklopedi; hans nobla, fridsamma och sympatiska väsen tillvann honom
snart bäde akademiska kollegers och studenters synnerliga tillgifvenhet.
Midt under planläggning af mera vetenskaplig litterär verksamhet
träffades han af svåra sjukdomsfall: hjärtlidande och
blindtarmsinflammation.
Hans stora samvetsgrannhet nödgade honom att på grund af
sjukdomsföljderna redan 1900 inlägga ansökan om pensionering.
Hans afgång (1901) väckte stor sorg hos både kolleger och studenter.
I Hessen kvarhölls han emellertid ännu en tid af den honom
väsentligen anförtrodda uppgiften att utarbeta en ny »Kirchenbuchi
(kyrkohandbok) för dess kyrka. Först dä denna (1904) af landssynoden
enhälligt antagits, slet han sig lös från det honom kärt vordna
Darmstadt och återvände med hustru och dotter till sitt würtembergska
fädernesland, där han slog sig ned i Cannstatt (en förstad till
Stuttgart). Samtidigt säg han sig af hälsoskäl nödsakad nedlägga
presidentskapet i kyrkosångsföreningen, som han efter Hallwachs
öfvertagit. Som en ingalunda overksam ’hederspresident’ kvarstod han till
sin död. Och denna lät icke länge vänta på sig. Strax efter
återkomsten hedrades han med uppdraget att medverka vid utarbetandet
af en ny »Gesangbuch» och en ny »Kirchenbuch» äfven för Würtem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
