Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Runeberg och litteraturkritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Runebergskulten.
mindre varma i hängivenhet, stodo de lärjungar som haft
lyckan att bli mottagna i hans hem i Borgå, eller trätt i be-
röring med honom under något av hans besök i huvud-
staden. Och bakom dem samlade sig skarorna av Finlands
ungdom, med de magistrar, som vid promotionen år 1844
läste den då utkomna Kung Fjalar (några av dem ha skildrat
de oförgätliga intryck den första läsningen gav dem) och med
de studenter, som år 1848 och år 1860 mottogo skänkerna av
Fänrik Stål och som Floradagen varit med och sjungit Värt
land på Gumtäckts ängar. Hans maktställning rubbades icke
av att Kungarne pä Salamis icke förmådde väcka samma en-
tusiasm som den andra delen av Fänrik Stäl, och av att man
på en del håll dristade sig att kritisera Kan ej. Med Psalmerna,
och framför allt med Bönen för fosterlandet, trängde hans
mäktiga ord ända fram till de djupa lager, dem den världs-
liga diktningen aldrig når.
Huru Runebergs patriotiska diktning blivit beundrad i
hans hemland, därom är det emellertid icke nödigt att sam-
manleta några notiser. Strömborgs och Söderhjelms redo-
görelser äro i detta avseende fullständiga nog, och de komplet-
teringar som kunna fogas till deras framställning finna lämp-
ligast sin plats i anmärkningarna till denna bok. Det har ej
heller funnits någon författare som kunnat bestrida att Rune-
berg, efter det hans position blivit slutgiltigt befäst, varit
föremål för en hyllning till vars enstämmighet man har svårt
att i litteraturhistorien finna något motstycke. Efter att
ha följt Runebergskritiken fram till denna punkt, ha vi ätt
redogöra för de olika yttringar av kult, i ordets egentliga
mening, för vilka skalden varit föremål, till en början i några
trängre kretsar och senare — under hans mannaålder, under
hans långa sjukdomstid och efter hans död — i hela det land,
som i hans diktning lärt sig se det högsta, fullaste och mäk-
tigaste uttrycket för nationens andliga liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
