Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Runeberg och studenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och studenterna. 71
berg icke kunnat förmås att det honom erbjudna förtroendet
mottaga».
Till ett gott slut på denna avdelningskrönika kunna vi
åberopa en annotation av Zachris Topelius för den 2 mars
1836: »Terminsfest. Runeberg undflydde skålen och mitt
tillämnade tal».
Allt detta kan ju, så knapphändigt det än är, erbjuda en
viss eggelse åt inbillningskraften. Men som sakligt material
är det dock alltför magert, för att man icke begärligt skulle
taga vara på även de minsta tilläggsnotiser. Det är därför
med tillfredsställelse man i Adolf Mobergs Autobiografi an-
träffar några meddelanden, som ge en liten glimt av upplys-
ning om Runebergs förhållande till studenterna. När den
gamle herrn, statsrådet och f. d. universitetsrektorn, ned-
skrev sin autobiografi, dröjde han bl. a. vid det student-
upptåg utanför ryska kyrkan, som år 1831 vållade myndig-
heterna så mycket bekymmer. Moberg omtalar att studen-
terna uppkallats till universitetet för att låta besiktiga sig av
några ryssar, vilka därefter för rektor skulle utpeka ledarna i
tumultet. Och så fortsätter han: »Då Lundenius, jag och några
,,andra inträdde i nedre förstugan av d. v. universitetshuset
,,(nu generalguvernörshuset) sågo vi där en ung man oroligt
,,gående fram och åter, vilken sade: »Herrarna skall inte låta
„besiktiga sig, följen österbottningarnas exempel!» Jag frågade
,,vid uppgåendet till övre våningen, vem denne var, och fick
„till svar: »det var docenten, magister Runeberg».
Om den unge läraren sålunda i en viss mening ställde sig
på studenternas sida, så förstodo dessa även att taga parti för
honom, när Universitetets Consistorium visat sig oförmöget
att uppskatta hans förtjänster. Även därom kan man inhämta
några upplysningar hos Moberg, som omtalar att Runebergs
motgång vid stipendieansökningen år 1832 i så hög grad upp-
rört ungdomen, att man rent av igångsatte en demonstration
till hans förmån. Vid studenternas majkalas mottogos näm-
ligen, enligt på förhand fattad överenskommelse, alla de
professorer som röstat för Runeberg — och i synnerhet pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
