Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Runeberg och Borgå gymnasium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Runebergskulten.
„velat utsätta sig för att bli kallade till Runeberg”; eller om
det ,,missförstånd” år 1847 (Runeberg var då för tredje gången
rektor) då skalden inför eleverna erkände att han gjort sig
skyldig till en överilning, ,,varav klassen anslogs och primus
bragtes till tårar”; eller om en demonstration från samma
läsår, då eleverna som upprörts av att rektor straffat en näsvis
kamrat med en örfil, enständigt vägrade att svara under en hel
lektion, men därpå, efter en viss motsträvighet, dock funno för
gott att redogöra för sin läxa vid en enskild extra lektion
hemma hos skalden.
Till dessa välbekanta skolhistorier kan man vidare foga
tvenne mindre kända Runebergsanekdoter, som undgått
Strömborgs uppmärksamhet, och som äro så pass gömda i
gamla tidningsårgångar, att det ter sig riktigast att här åter-
giva dem i oförkortat anförande:
Den ena anekdoten (som i förbigående omnämnes i Arvid
Hultins Borgå Gymnasii historia) är under rubriken Ett Rune-
bergsminne införd i tidningen Lördagskvällen för år 1889. Enligt
berättaren skulle man vid gymnasiet ha infört ett förbud mot
tobaksrökning, som väckt ond blod bland eleverna. Vid ett
konventsmöte hade man därför beslutat demonstrera mot Rune-
berg (historien hänför sig tydligen till någon av hans rektors-
perioder) och vid nästa grekiska lektion mottagit honom med
stampning. ,,Den som förstod halvkväden visa”, heter det, ,,var
,,Runeberg, som utan att yttra ett ord avlägsnade sig från
,,klassrummet, efter att hava kastat en allvarlig och forskande
,,blick över klassen”. Sedan läraren lämnat klassen blevo
eleverna likväl gripna av bondånger och beslöto att göra
avbön.
„Till påföljande grekiska lektionstimme infann sig Rune-
,,berg lugn och allvarlig, som om ingenting skulle passerat.
„Han framställde den ena frågan efter den andra till eleverna,
„men erhöll icke något svar, ty gråten satt så hårt i halsen på
„de ångerköpta gymnasisterna, att de icke kunde få fram ett
,,ord.
,,Då Runeberg märkte var skon klämde, yttrade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
