Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Runeberg och Borgå gymnasium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 Runebergskulten.
,,skulle göra honom ont — icke sant? Beslut och handling äro
„ett vid den åldern, och — vid nästa lektion stimmade man
„för Runeberg — något som aldrig hänt förr; men han skulle
„se vilken han stungit hade. Runebergs vänliga ansikte
„mulnade; men de som hoppats att han skulle bli ond, hade be-
„dragit sig. De läste i hans älskliga ögon ingenting annat än
,,liksom han velat säga: Stackars gossar, nu bären I er mycket
„illa åt. Redan detta hade nedstämt ungdoms modet, och gos-
„sarna voro nästa dag alldeles tysta. Man talar så mycket
,,om människans medfödda ondska, men varje lärare, som
„vänligt och rättvist behandlar sina lärjungar, vet dem ha en
„djup och varm känsla om rätt och orätt, fastän de ofta miss-
,,taga sig, och då begå handlingar, som de sedan bittert ångra.
,,Så var det här fallet. De övermodiga pojkarna hade, utan att
,,Runeberg ännu sagt ett enda ord, sjunkit tillsammans och
,,ångrat sig. Fråga var nu blott huru det skulle bli bra igen.
,,Nästa lektion började Runeberg med att redogöra för det
,,klandrade beslutets nödvändighet och slutade med, att det
„gjort honom ont att hans gossar skulle ha stimmat, men ej
„ett ord om straff — alldeles, alldeles intet. De stackars
,,gossarne hade således hela felet ensamt på sin sida. Nu bör-
,,jade lektionen. En gosse ur högen skulle explicera: men det
,,gick uselt — han grät, så att han ej såg bokstäverna. En
..annan framkallades, men med samma utgång. Då slog
„Runeberg upp de goda, trohjärtade ögonen och betraktade
„sina vedersakare, som snyftade och ej vågade se upp till
,,honom. ‘Nå, nå, gossar, sade han. Sörjen ej så hårt för det.
,,Jag har också varit sjutton, aderton år och var då ej stort
,,klokare än ni. Nu glömma vi av den saken.’ Och sedan, sade
,,min sagesman, har man aldrig stimmat för Runeberg.”
Man behöver ingalunda betvivla att Onkel Adams berät-
telse ägt sin motsvarighet i verkligheten, och att den må-
hända även riktigt återgivit uppfattningen hos den „Runebergs-
vän”, som meddelat honom dess innehåll. Men man har det
icke desto mindre ,,på känn” att den är grundfalsk i sin tonart,
i sina citat av de yttranden som lagts i Runebergs mun lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
