Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runeberg och Borgå samhälle. 127
visst med full rätt Strömborg framhåller hurusom avlyftandet
av ett länge prövat tryck fyllde honom med glädje och väl-
behag. „Förnöjsamheten strålade ut ur hela hans väsen”,
säger biografen, ,,och man såg att det var ett behov för honom
att se alla lyckliga.” Under en sådan sinnesstämning bör han
väl även med välvilja ha blickat tillbaka på de förhållanden,
under vilka hans liv styrt in på sin nya bana.* Men därmed
är det icke sagt att han tjugu år tidigare dömde på samma sätt
som när han i slutet på 1850-talet för Strömborg berättade om
de präktiga borgåtyper och de idylliska småstadsseder, med
vilka han år 1837 stiftade bekantskap.
När fru Runeberg i ett ofta citerat brev av den 20 sept.
1837 för sin väninna Augusta Lundahl beklagar sig över sin
avskilda tillvaro, och över de föga uppmuntrande intryck hon
mottagit av den nya vistelseortens umgängesliv, tillfogar hon
uttryckligen att hon icke vill uttala sig om sin makes känslor
för Borgå. »Om Runeberg trivs eller ej har jag svårt att säga.
„Att han saknar mycket, är givet, och för att fullt veta huru
„mycket han har att sakna behöver man känna, huru han av
„själ och hjärta var intresserad av den verkligt sällsynt upp-
„livande eller bildande och bildade anda, som rådde bland
,,de yngre män, som han där ägde att umgås med, men å andra
„sidan äger han den lyckan att kunna intressera sig för alla
,,människor och alla intressen.» På ett annat ställe i samma
brev anför hon emellertid ett yttrande av Runeberg som, om
man finge fatta det alldeles bokstavligt, gåve oss en rätt dyster
föreställning om skaldens sinnesstämning under den första
tiden efter överflyttningen. »Han sade en gång åt mig» —
så heter det i brevet — »(och jag skulle också åt ingen annan
„än dig upprepa det, ty jag är viss att han ej skulle vilja ha
„ett sådant uttryck känt) jag tror att jag skall komma att
* Samtidigt som man framhåller Runebergs tillgivenhet for borgå-
borna, och hans tacksamhet för den välvilja de bevisat honom, bör man
ävenledes påpeka att skalden i sina skämtdikter gjorde sig lustig över
deras egenheter, och att han — såsom det i Anmärkningarna förtäljes —
kunde göra några av dem till föremål för rätt hårdhänta practical jokes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
