Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Runeberg och Borgå samhälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 Runebergskulten.
,,eller till dem, som i detta avseende hade gemensamma intres-
„sen med honom. Det kan sålunda ha varit ’de religiösa för-
„hållandena på orten’, som gjorde umgänget mellan dem
,,mindre livligt, men ingalunda den religiösa uppfattningen.“
Det bör naturligtvis erkännas att man icke har rätt att utan
vidare tillämpa ett uttalande, som gäller förhållandena under
1840-talet — Waenerberg var lektor i Borgå från 1842 till
1852 — på de förhållanden som voro rådande när Runeberg
flyttade till orten. Men man misstager sig kanske icke om man
förutsätter att det även år 1837 i det lilla samhället bestod
en umgängessfärernas rivalitet av samma art som den, för
vilken lektor Waenerberg blev föremål. Och om det sätt, på
vilket man i de strängare sfärerna bedömde Runebergs re-
ligiositet, kan man göra sig en föreställning, om man betänker
att det var under hösten 1837 han i Helsingfors Morgonblad
publicerade Den gamle trädgårdsmästarens bref. Han intog
sin plats i staden vid en tid, då striden gick het mellan den
ljusa och den dystra kristendomens förkämpar, och detta för-
hållande blev väl på några håll bestämmande för bedömandet
av nykomlingen.
Med hjälp av analogislut och vittnesbörd från senare år
kan man måhända härleda sig till några andra orsaker som,
åtminstone under de första tiderna, torde ha stått i vägen för
utvecklingen av detta varma och intima förhållande mellan
Runeberg och stadsborna, som senare så vackert kommit till
uttryck i Borgå samhälles Runebergskult. Den store skalden
var uppenbarligen en sällsynt folklig man; därom kan det
icke råda något tvivel. Han kunde ju bli en så god vän till
Veckjärvi-skomakaren att det, såsom han själv uttryckte sig,
»var intet gömt oss emellan». Men folkligheten i och för sig
är icke alltid liktydig med den tillgänglighet, som gör det lätt
för vem som helst att närma sig en överlägsen personlighet.
Och man påminnes härom när man läser vad Petrus Nordmann
inhämtat genom att hos åldriga borgåbor förhöra sig om deras
minnen av Runeberg. Intervjuaren har hos alla sina inter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
