Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Runebergskulten.
ett grand besynnerligt, men det förklaras lätt om man gör sig
reda för arten av det vänskapsförhållande, som rådde mellan
Runeberg och den man, vilken han givit hederstiteln ,,läro-
mästare i livet”.
Av den fängslande, men tyvärr blott alltför knapphändiga
karakteristik av Johan Adolf Dreilick, som Strömborg infört
i sina Biografiska Anteckningar, kan man bilda sig en före-
ställning om vad det var som gav Runeberg anledning att
säga: »Hit kom jag såsom en höglärd magister och trodde mig
„vara något, men först här lärde jag mig av honom, en syndare
,,och publikan, att bli människa.» Han var hjärtegod och
hjälpsam, heter det, och av en ,,ädelhet i karaktären, som
,,alltid ställde honom på det rättas sida”. ,,Som resultat av sin
levnadserfarenhet drev han den satsen” (vem igenkänner
icke här den lära som blev Runebergs) ,,att det hos varje
„människa finnes något gott, blott man vet att uppsöka det”.
Man inhämtar av vad Strömborg meddelar om honom, att
han med tacksamhet tog vara på livets glädjeämnen, men att
hans egen personliga tillvaro långt ifrån gynnats av ödet.
Han hade fötts i ett rikt hem, men under hans uppväxtår hade
fadern gjort bankrutt, och därpå blivit sinnesrubbad, varför
Johan Adolf fick taga vård om honom samtidigt som han ar-
betade för sin egen utkomst. Såsom det i näst föregående ka-
pitel omtalats, sammanlevde han med sin hushållerska och
hade med henne fyra barn. Hans vinnande väsen synes ha
vållat, att småstadssamhället till en viss grad översåg med det
oregelbundna i hans familjeförhållanden.
1 detta avseende blev hans ställning emellertid förändrad
när hans svåger, teologiedoktorn Karl Gustaf Nykopp, i de-
cember år 1844 utnämndes till domprost i Borgå. Dreilick
var en i hög grad finkänslig man, och man får väl tro att det
var av hänsyn till sin syster och hennes make, han i mitten av
år 1845 lät sig vigas vid sina barns moder. Strömborg, som ju
icke plägar använda alltför hårda ord, säger att han därmed
,,självmant påtog sig ett huskors, som i flere avseenden gjorde
honom livet tungt”. Bittrast av allt var det väl dock, att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
