Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Runebergskulten.
År 1850 skrev Runeberg i ett brev till Gustaf Montgomery,
att han följande sommar ämnat resa upp till Jakobstad i säll-
skap med [Joachim Zachris] Dunekers son, som skulle besöka
sin faders grav i Umeå, och att han lovat honom att följa med
över Kvarken till Sverige. Under årets lopp synes rutten
emellertid ha blivit förändrad, så att det år 1851 var Duncker
som följde med Runeberg till Stockholm, varifrån de två vän-
nerna tillsammans begåvo sig, först till Umeå, och därpå över
Kvarken till Vasa och Jakobstad. Huru vägen än blev lagd,
så var det en yttre påstöt, som ledde till att resan alls blev av.
Man kan överhuvudtaget icke värja sig för en svag miss-
tanke om att Runebergs färd till Sverige i rätt hög grad var
organiserad av hans vänner, eller att vännerna åtminstone
deltogo i förberedelserna och i förväntningarna lika mycket
som han. Det var många krafter i rörelse för att han skulle
få resetillstånd i god tid, vilket dock icke hindrade att avfärden
försenades nära två veckor på grund av passdröjsmål. Den
trofaste vännen Moritz Hornborg författade några välmenta
verser Ejter Runebergs afresa från Borgå, som den 2 juli ano-
nymt publicerades i Borgå Tidning. Två andra vänner, Lind-
fors och Kiljander, följde Runeberg på väg till det första gäst-
giveriet utanför staden: Ehuru de dagen förut fått del av den
stora sensationsnyheten om Almqvists flykt, voro de så takt-
fulla, och så angelägna om att icke störa Runebergs resero,
att de för honom förtego det sorgliga budskapet. Först i skils-
mässans sista ögonblick, då skalden redan satt sig upp i schä-
sen, vågade sig Kiljander på att framföra nyheten till Runeberg,
som blev tyst och allvarsam, men vägrade att sätta tro till
Almqvists brottslighet. I Helsingfors anslöt sig den gamle
studentkamraten, professor B. O. Lille, till sällskapet. Flan-
kerad av sina två vänner, Duncker och Lille, reste Runeberg
därpå den 27 juni över havet, och anlände den 29 juni till
Stockholm, där han togs om hand av sina svenska värdar och
fick sin tillvaro organiserad av dem — ett grand mer organi-
serad t. o. m., än han sannolikt innerst var nöjd med.
Det var icke nog med att Runeberg, som varje hedrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
