Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Runebergskulten.
„jag kunde vara så åtkomlig för minnet av denna för sig själv
„så skuggrädda själ, för vilken det ej var nog att vara fridlös
„på jorden, utan även i sitt innersta.»
’Jag förstår, jag förstår fullkomligt’. De orden upprepade
„Runeberg flere gånger.»*
När fru Carlén följande kväll som värdinna mottog Rune-
berg i sitt eget hem förefaller hon, att döma av hennes egen
redogörelse, icke ha fört några märkliga samtal med honom.
Strömborg, som måhända i denna punkt stöder sig på några
muntliga meddelanden av skalden själv, anser det troligt att
Runeberg försummat att ägna den „något pretentiösa” damen
den uppmärksamhet, hon som författarinna och värdinna hade
väntat bli föremål för. I ett sådant antagande ligger det nog
en viss sannolikhet, ehuru man på grund av Minnenas nyck-
fulla komposition icke kan draga några bestämda slutsatser
av vad fru Carlén försummat att omtala. Det är sålunda
betecknande att man av hennes berättelse får veta så litet om
de litterära personligheter, med vilka Carléns hade sammanfört
sin hedersgäst. Det enda som nämnes, och som man med till-
fredsställelse annoterar, är att Lars Johan Hierta, den från det
officiella middagssällskapet utstötte Aftonbladsredaktören,
denna kväll fick tillfälle att göra Runebergs bekantskap.
Däremot har det först genom några dokumentpublikationer
från de senaste åren blivit känt, att M. J. Crusenstolpe och
Wilhelm von Braun •— vilka fru Carlén dock i sina Minnen
ihågkommit med var sitt kapitel — voro med bland de inbjudna
vid supén den 4 juli.
För Crusenstolpes vidkommande gives belägget för hans
närvaro i ett av de utdrag ur v. Beskows dagboksanteckningar,
* För att inse huru tacksam fru Carlén måste ha känt sig mot Rune-
berg för hans sätt att tala om Almqvist, behöver man endast läsa vad
som dagen förut, den 2 juli 1851, stått tryckt i Post- och Inrikes-Tid-
ningar. Van Schevens vittnesmål,,fulländar” så heter det här „om möj-
„ligt tavlan av den djävulska listighet, durchdrivna bakslughet och is-
,,kalla bovaktighet som, ifall vittnesmål få äga vitsord, måste antagas
„hava utgjort brottslingens innersta jag.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
