Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Runebergskulten.
ligen Beskow annoterat: »Item föreslagit R. en middag på
„Lidingöbro värdshus med v. Braun, Hierta etc., som dock
„N[ordström] förekommit, men M. släppte ej efter, utan sände
„en biljett till R. då han satt till bords hos Lagman R[une-
„berg] *, med inneliggande papperslapp och blyertspenna, på
„det denne skulle genast svara, vilket han gjorde med ordet
„Nej».
Med ,,middagen på Lidingöbro värdshus” åsyftades må-
hända den tillställning, som omtalats i några liberala tidnin-
gar, och vilken ett antal ,,yngre litteratörer och riksdagsmän
„av de världsliga stånden”, hade ärnat anordna för Runeberg,
som motvikt mot den konservativa hyllningen på hotell Fenix.
Då skalden likväl, på grund av bristande tid, sett sig tvungen
att avböja bjudningen, synes man (och detta måste ha skett
redan innan v. Beskow gjorde sin i någon mån vilseledande
dagboksanteckning) ha sökt tillställa en mindre privatfest på
Ekholmsnäs hos ,,Lidingökungen”, vicetalmannen i bonde-
ståndet, den förmögne och gästfrie Johan August Zetterberg.
Genom Birger Wedbergs år 1924 publicerade bok Lidingöliv
i gamla dagar har det framgått, att man i det Zetterbergska
hemmet med säkerhet hade räknat på att få mottaga Rune-
berg som gäst. Och genom Uno Willers’ 1934 i Finsk Tid-
skrift publicerade utdrag ur Wilhelm von Brauns brev till
Zetterberg ha vi fått veta, huru det gick till då bjudningen
anordnades, vad det berodde på att den icke blev av, samt
framför allt, vilken roll det Carlénska aftonsällskapet kommit
att spela i denna invecklade och mödosamt utredda affär.
I det första brevutdraget skriver v. Braun, att han av fru
Carlén för följande dag är „bjuden på Runeberg”. Och han
tillägger, helt visst med en inre tillfredsställelse: ,,Den store
,,Skalden lärer mycket önska att träffa mig, och ho kan då
,,neka?” När det andra brevet avfattats, hade v. Braun varit
med om bjudningen, och han hade fått se huru skaldens „äkta
* Magistratssekreteraren, lagman Edvard Gabriel Runeberg, en
syssling till skalden, som uppsökt honom på hans hotell och flere gånger
hatt honom som gäst i sitt hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
