Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hyllningar i Sverige och i Finlands landsort. 213
Vid du så stod med blicken sänkt, med tanken
På ett förgånget, härligt skaldeliv; —
Se! — över bergen stiger morgonsolen,
Och dagens första klara strimma faller
I purpurglans på graven och på dig.
Det var från ljusets höga värld en hälsning:
Den kom från honom, som dit upp har flyttat,
Där nu han sången stämmer, här förstummad.
Till dig hans ande sänkte sig och räckte,
Liksom Elias fordom åt Elisa,
Välsignande din sändning, ljusets mantel.
Det ges, om man går till grunden, ingen anledning att se
någon överdrift däruti att Grafström tillgripit den bibliska
liknelsen om Elias’ mantel ■— medgivet naturligtvis, att i detta
fall mantelns mottagare var en större profet än dess överräc-
kare. Runeberg själv skulle åtminstone icke ha protesterat
mot att man påminde om vad han lärt av Franzén. När Ström-
borg den 24 mars 1873 åt den sjuke skalden överbragte Fran-
zéns Valda dikter, vars inbindning han på uppdrag ombesörjt,
lade Runeberg böckerna på stolen invid sin huvudgärd och
yttrade: „Här är mitt allt”.
Då Thule på eftermiddagen den 15 juli anlände till Umeå,
hade Duneker nått målet för sin vallfart. Här blevo de re-
sande mottagna som välkomna gäster hos landshövding
Montgomery, vars Historia öfver kriget mellan Sverige och
Ryssland hade varit Runeberg till en så betydelsefull hjälp
vid arbetet på Fänrik Ståls Sägner och som sedan 1849 hade
brevväxlat med skalden, samt hos lagman Cygnseus, som var
bördig från Finland och anförvant till Duncker. Runeberg
synes ha firats med banketter i vartdera hemmet. Men hos
landshövdingen fick han, förutom annan traktering, hålla till
godo med ett hyllningskväde på nio strofer, som den 60årige
veteranen hade diktat och i dedikationen helt anspråkslöst
betecknat som ,,blygsamt hastverk”. Man vågar hoppas att
Runeberg besatt förmågan att med tacksamhet mottaga klena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
