Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 Runebergskulten.
detta har man likväl rätt att fråga sig om det icke i hans
redobogenhet för indignation även låg någonting av retligheten
hos en sjukling, som genom sinnesrörelser söker eggelse för
sitt avmattade medvetenhetsliv. Den av slaganfallet orsakade
oförmågan att uttrycka sig måste ju för honom —• en förfat-
tare — ha varit mer plågsam än för någon annan patient.
Instinkten och erfarenheten hade lärt honom, att ingenting
så väl förmår bringa orden på tungan som en god förargelse,
och talet flöt kanske lättare än eljes, när han ondgjordes
över att man spelat Soldatgossen för generalguvernören eller
över att man icke velat tillåta ett framförande av Mozarts
Requiem i Nikolaikyrkan. Men den ihärdighet, med vilken
han under de sex sista åren av sitt liv till det yttersta ut-
nyttjade psalmbokskommitténs missgrepp för att reta upp sig
till det han själv betecknade som ,,hälsosamma förargelser”,
den vittnar icke blott om att sinnelagets irritabilitet blivit
stegrad under sjukdomen, utan även om att tankarna begynt
kretsa i trånga banor.
Ifall det här skulle invändas att arten och graden av Rune-
bergs sjukdom icke ha något att göra med vårt ämne, så kunde
en dylik anmärkning med lätthet tillbakavisas. Om Ström-
borg måhända icke tillräckligt oförtydbart framhållit invali-
diteten hos sin sjuke mästare, så ha vi varken anledning eller
ens rättighet att tillsluta våra ögon inför det faktum, att
Runeberg sedan år 1863 var en bruten man. Och det före-
faller oss som om man icke fullt skulle förstå Runebergs-
kultens egenart, såvida man icke gjort sig reda för, att denna
kult under 14 år riktade sig mot en invalid.
När Strömborg i januari år 1872 samtalade med Runeberg
Koskinen, sköto skulden för hans åsikter på hans omgivning. I ett brev
till sin son (skrivet den 3 juli 1874) talar Alexandra Edelfelt om huru
hennes broders fennomanska vänner ondgjordes över att Runeberg,
som dock „varit fennoman i allt vad han skrivit”, nu av sina „ljusa”
söner låtit „tratta i sig” helt andra åsikter. Isamma riktning, och med
samma bitterhet, uttalade sig professor A. W. Ingman år 1871 i ett före-
drag inför Tavastländska studentavdelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
