Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Runebergskulten.
41 A
1
1 *1
illl
E
Resande infunno sig visserligen då och då, men icke för att
samtala med honom, utan endast för att få se honom. Om
dessa uppvaktningar, vilka i ordets bokstavliga mening kunna
betecknas som vallfarter, förtäljer Strömborg några beteck-
nande anekdoter, nedskrivna den 22 februari 1871, i vilka vi
tillåta oss att kursivera de ord som angiva besökens karaktär
av kulthandlingar:
„Sistlidna sommar [1870] var dock ännu violinisten Lindberg
„hos Runeberg och spelade för honom på sin Stradivarius.
„Han var inne hos Runeberg endast ett par minuter och spe-
„lade i salen utanför hans rum. En kort tid därpå, i början
„av juli, emottog han besök av några artister från Kungliga
„Operan i Stockholm, vilka kommo till Borgå för att här giva
„en konsert och förnämligast för att fä se Runeberg. (De voro
„fröknarna Harling och Söhrling samt sångarna Willman och
„Arlberg samt kapellmästaren Emanuel.) De drucko the hos
„Runeberg samt voro inne hos honom en god stund. Vid
„avskedet yttrade han till fröken Harling, som betraktade
„honom med fårade ögon: »Vi träffas nästa gång i himlen». —
,,Sedan nämnda tid torde ej någon annan för Runeberg obe-
„kant person än en fröken Genetz besökt honom. Det var den
„13 sistlidne januari. Hon var på besök hos oss och infördes av
„Selma [Strömborg] till Runeberg dock med hans tillåtelse, på
,,par minuter — emedan hon uttalade sin innerliga önskan att
„få se honom. Runeberg tog glatt och vänligt emot henne
„liggande i sin säng och lät Selma lysa på henne med ljuset,
„att han riktigt skulle få se henne och lära igenkänna henne.»
Man kan känna sig övertygad om att Strömborg icke hade
varit så beredvillig att införa en obekant dam hos den sjuke,
om han icke hade förstått att det var någonting annat än ny-
fikenheten fröken Genetz ville få tillfredsställd i sin „innerliga
önskan”. Den blotta åsynen av skalden var ett intryck be-
sökarna ville taga vara på för att ur detsamma hämta den
styrka som beröringen med det stora städse kan skänka oss.
I medvetandet om huru mycket ett sådant, än så flyktigt möte
med skalden kunde betyda för hans beundrare, var man emel-
P
"mdi illi
"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
