Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Runebergs levnadsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
va
258 Runebergskulten.
1 1
#
Delig
3
lmelt
k
JAN
t»|
naturligtvis ingen rätt att grunda några slutsatser på negativa
instanser allenast. Men man kan icke värja sig för föreställ-
ningen om att Strömborg och de närmaste anförvanterna,
som ju voro i tillfälle att profitera av alla gynnsamma ögon-
blick i Runebergs tillstånd, varit rätt ensamma om att få
höra alla dessa lärorika och uppiggande berättelser, som bio-
grafen relaterar i sina anteckningar. De flesta av de besök som
avlades i sjukrummet, voro troligen av samma art som Lind-
bergs och de svenska operasångarnas under år 1870, d. v. s.
det var musiker, som för invaliden exekverade några nummer
av sitt program, och som av honom belönades, än med några
vänliga ord, och än, när deras konst hade gått honom rätt till
hjärtat, med några dyrbara minnesgåvor.
En sådan fick Signe Hebbe mottaga vid det tidigare om-
nämnda besök, då hon den 10 juni 1871 sjöng Soldatgossen
för Runeberg, som låg utsträckt på sin bädd, och för hans
lomhörda hustru, som försökte uppfånga tonerna med luren
vid örat och med de kloka ögonen spända av uppmärksamhet. *
Skalden var rörd och gripen, såsom alltid då han hörde Pacius’
melodi, och han skänkte sångerskan det först utkomna, „för
honom mycket dyrbara” exemplaret av Fänrik Stäls Säg-
ner. ** En värdefull gåva mottog även harpspelaren Sjödén,
som i juni 1875 för Runeberg spelade bland annat Källan
* I sin berättelse om besöket framhåller Signe Hebbe det impone-
rande i Runebergs utseende och det vemodiga intryck hon mottog av
hans ansträngningar att finna och forma ord för sina tankar. En res-
kamrat till Signe Hebbe, som skildrat besöket i skaldehemmet i ett ano-
nymt brev till Dagens Nyheter, säger emellertid, att Runebergs själs-
förmögenheter „voro dock som en ynglings, oaktat hans kropp i 8 må-
„nader (sic) varit en sträckbänk för den stora, poetiska anden”. „Det
var”, tillägger hon, „rörande att skåda hans strålande glädje då Signe,
„sittande på sängkanten, sjöng för honom ’Fjorton år tror jag visst att
„jag var’.» — Man påminnes om den omedelbarhet med vilken Runeberg
år 1843 vid festen hos Deckers och vid nachspielet i Kalvhagen uttryckte
sin förtjusning över Jenny Linds sång.
** Enligt den nyss citerade brevskriverskan hade Runeberg [när?]
»i detta exemplar gjort egenhändiga ändringar på flere ställen, som vitt-
„nade om hans snilles oförminskade ljus och kraft».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
