Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Nekrologer, begravning och minnesfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nekrologer, begravning och minnesfester. 275
ningsplatsen. Sönerna ansågo sig emellertid „av flere skäl”
icke kunna bifalla denna anhållan. Följande morgon ingick
ett telegram från Konstnärsgillet i Helsingfors, med förfrågan
om gillet fick deltaga i dekorerandet av graven och vägen till
graven. Såsom lätt förstås kunde denna anhållan icke få
samma svar som brandkårens förslag. Man jakade, antagligen
med uttalad tacksamhet för den erbjudna hjälpen. Men vi
misstaga oss väl icke, om vi antaga att den från Helsingfors
utsända smakdomaren, arkitekten Vestling, ansågs rätt um-
bärlig vid arbetet. Stadsborna tillsatte på aftonen den 9 maj
en bestyrelse av sju personer, som erhöll uppdraget att deko-
rera hela vägen från Runebergs hem till Näsebacken och plat-
sen kring graven, och denna bestyrelse fick öppen fullmakt att
utföra dekorationerna efter bästa förmåga, blott de värdigt
motsvarade ändamålet. Och då bestyrelsen överlämnade
anordningarna vid graven åt professorskan Wallgren, fanns
det full garanti för att åtminstone blomsterarrangemangen
skulle bliva så rika och så vackra som någonsin möjligt var.
I sitt intresse för trädgårdsodling hade fru Runeberg
mötts av sympati hos sin väninna, fru Wallgren, som täv-
lade med henne i att driva fram krukväxter och som — enligt
vad sonen, Ville Vallgren, förtäljer — i långa stunder kunde
samtala med henne om blommor och ingenting annat än blom-
mor. Det var därför naturligt att väninnan sörjde för att
skaldens grav blev prydd med det vackraste, orten och landet
kunde uppbjuda. All den blomsterkult, som bedrevs i de många
småstadshemmen, och som till en icke ringa del hade utveck-
lats under inflytandet av Fru Fredrikas berömda trädgård,
kunde nu utnyttjas för att smycka hennes makes sista
vilorum. Och då därtill några landsortssamhällen i förväg
sänt hyllningsgärder i blommor, blev denna del av dekora-
tionen rent av överväldigande praktfull. Fru Alexandra Edel-
felt, som beskrev jordfästningen i ett brev till sin son, säger
sålunda: „Myckenheten av lager och blommor torde, vulgärt
„talat, gått till flere hästlass”. Och en holländare, som närvar
vid begravningen och skildrat sina intryck i den holländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
