Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Nekrologer, begravning och minnesfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nekrologer, begravning och minnesfester. 279
från huvudstaden, landsorten och utlandet, jämte kistan ner
i graven. Men man hade naturligtvis sörjt för, att det blev
blommor och grönska över även för prydandet av själva
kullen. Slingor av granris omkransade, heter det, graven i
flere varv, och dessa slingor hade helt säkert bundits av fli-
tiga kvinnohänder i Borgå. Men på kullens krön hade man rest
ett kors av blommor, som huvudstadens damer ombesörjt *,
och som de genom fru Alexandra Edelfelt anhållit om att få
uppställa på graven. ** Det var enkelt och smakfullt, heter
det i Borgå Bladet, och det var beklätt med lager, vita rosor,
calla sethiopica och andra vita blomster. Mot korset lutade
sig en med sorgflor omhöljd lyra av grönt med påfästa
mörkröda rosor.
* Enligt Alexandra Edelfelt hade korset beställts från Petersburg,
detta antagligen emedan alla blommor voro slutsålda i Helsingfors.
Fruntimmerskolans elever hade köpt blommor för 600 mk.
** Fru Edelfelt har i ett brev till sin son berättat om huru hon
fullgjort Helsingforsdamernas uppdrag, och hennes berättelse är alltför
märklig för att icke anföras i fullständigt avtryck: »Vad jag således
enskilt har att tillägga är, att jag begravningsdagen på morgonen gick
„till Tant Runeberg, emedan man här [i Helsingfors] bett mig att fråga
„henne om tillåtelse för Helsingfors damer att få uppställa ett kors av
„blommor på graven. Hon kom emot mig i tamburen alldeles nedböjd
,,av sorg, tog mig med båda händerna om halsen och grät bittert och
„länge. Dr Hannes förde mig i Runebergs eget rum, sig i övrigt fullkomligt
„likt - blott att han, som bott därinne, icke längre låg på sängen utan
„i sin enkla svarta kista med tillskruvat lock. En enda krans, hans
„jubelkrans bunden av henne, var fästad på locket, och den långa lager-
,,kransen kring hela locket var kistans enda prydnad. Jag satte mig
„en stund på den bekanta stolen vid den nu tomma sängen, och där
„kom över mig en känsla av fattigdom och elände, som om jag varit
,,där satt att gråta ut all vår sorg. Av de liljekonvaljer jag hade med mig
,,stack jag några kvistar vid hans fötter och gick därifrån. InnehosTant
,,satt jag sedan en stund och hon var så vänlig och snäll mot mig som all-
,,tid. Då jag gick kom gamla Mari, hans sköterska, ut och tog mig i
„famn och sade mig att jag bort komma för några veckor sen ty: ‘Pro-
„fessorn tyckte alltid så mycket om att jag kom’. Sedan nämnde hon
,,det brev jag skrev den 5 februari [1874?] och sade att ’professorn
„sagt: ’Ser du, det är brev det!’»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
