Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Nekrologer, begravning och minnesfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HHA
Wij
1
.
40wili
9-sih
r
sin
1*
rt
284 Runebergskulten.
Det andra talet hölls av Zachris Topelius, som i konstrikt
formade och ståtligt upptornade satser frambar vetenskapens
konstens och den fosterländska bildningens hyllning. Hans
andragande var kort, men detta uppvägdes av att han diktat
en sång, som studenterna sjöngo till den gamla Narvamarschens
melodi. När man först anhållit om ett begravningskväde av
honom, hade han meddelat dr Wallgren i Borgå, att han ej
kunde finna ord nog stora och värdiga för att besjunga Rune-
berg, varför man, såsom fru Edelfelt skrev till sin son, trodde
»att det ej skulle komma några verser av honom». Senare måtte
uppgiften dock ha lockat honom, icke minst, måhända, därför
att en lycklig lösning erbjöd sig. Liksom fyra år tidigare, då
han diktade sin sång vid minnesfesten för Johan Jakob Nord-
ström, tog han det metriska schemat, de rytmiska effekterna,
och de tunga, tretaliga rimmen från Geijers Viken tidens flyktiga
minnen, och förband så sin egen veka naturlyrik med de stolta
takterna i krigarmarschen. I den första strofen sluter sig dik-
tionen ställvis nästan ordagrant till den Geijerska förebilden:
Dagas, vår, över sorgsna sinnen!
Dödens skuggor, bleknen, försvinnen!
För odödliga, stora minnen
är vår sång vid den tysta grav.
Fosterland, som oss hör och dömer,
höga hävd, som ej bragder glömmer,
jord, som askan av fäder gömmer,
tag den son du åt världen gav.”
I den andra strofen däremot bryter den stolta framtids-
förvissningen fram med en egen ton, och därpå mynnar dikten
ut i en rent Topeliansk fridsstämning:
Fjärran tid skall hans runor stava,
natt skall icke hans namn begrava,
ok skall icke hans folk förslava,
seger skall ur hans aska gro.
Allmakts ord, som av höjden talar,
ljusa vår över Finlands dalar,
milda kärlek, som allt hugsvalar,
lys din frid över gravens bo!
1
; -NÄ
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
