Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Nekrologer, begravning och minnesfester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nekrologer, begravning och minnesfester. 299
bandet mellan Runebergs diktning och de landskap där han
levat, samt om diktningens inflytande på och beroende av
det nationella medvetandet. Som prestation betraktat är
talet än mer briljant än inbjudningsskriften. Men det låter
sig icke dölja att filosoferandet över nationaliteterna, språken
och poesin lett Topelius in på några begreppsutredningar, dem
han icke alldeles oförtydbart förmådde klarlägga för sina
åhörare, resp, läsare. Sedan mer än ett halvsekel har man
tvistat, och tvistar alltjämt, om vad han egentligen menat
med sitt uttalande om att den fosterländska sången skall klinga
högre när den sjunges och diktats på finska. Och huru orden
än må tolkas (vilken fråga vi i detta sammanhang icke ha
någon anledning att inlåta oss på) så bragte de in i Runebergs-
hyllningen en disharmonisk biton, som icke låtit sig förnim-
mas vid någon av de tidigare minnesfesterna. Enligt vad To-
pelius i sina Självbiografiska anteckningar berättar, hade
„talarens [d. v. s. hans] förutsägelse att nästa finska sekular-
skald skall skriva på finska upptagits mycket illa av sveko-
„manerne“.
Frånsett den misstämning talet väckte hos en del av dem
som kunde höra det •— Topelius var hes vid tillfället och talade
mer lågmält än vanligt — får man väl antaga att publiken känt
sig nöjd med festen. Ingenting hade åtminstone blivit för-
summat för att göra programmet så rikhaltigt och så värdigt
som möjligt. Professor August Ahlqvist hade författat en
finskspråkig festdikt, Martin Wegelius hade komponerat en
kantat, i vilken invävts sångstycken till texter sådana som
Barden, Talltrasten, Den femte juli och Vårt land. Och Konst-
närsgillet hade, enligt överenskommelse med universitetets
rektor, Zachris Topelius, som ju var gillets ordförande, åtagit
sig utsmyckandet av solennitetssalen.
Från denna högtid bevarar universitetet ett minne i form
av en liten oljemålning, signerad i högra kanten: dekor. C(on-
stantin) Kiseleff *, vilken framställer solennitetssalen i äll
* I vänstra kanten läses: C. E. Orling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
