Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Den femte februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 Runebergskulten.
vid de akademiska festerna, och som, när gymnasisterna upp-
vaktade honom på hans födelsedag år 1866, manade dem att
«se till att flickorna få dansa duktigt i kväll». Det kan därför
icke anses stå i strid med detta arbetes uppgift, om här ägnas
en viss uppmärksamhet åt ting, vilka erbjuda intet intresse
för Runebergsforskningen som sådan, och om vilka det må-
hända skall sägas att de icke alla ens förtjäna att åberopas
som bevis för någon Runebergskult av den allvarligare art,
som i de föregående kapitlen blivit berörd.
Det bör för övrigt framhållas att det råder mycket stora
olikheter mellan de exempel, som komma att anföras i det
följande. De hyllningar som anordnades vid Runebergs 70-års-
dag och vid hans 100-årsjubileum, voro fullt lika solenna som
trots någon av de många minnesfesterna åren 1877 och 1878.
Vid Svenska Litteratursällskapets årsdagar den 5 februari ha
föredrag hållits och dikter upplästs, som för alltid komma att
bevara sin plats i Runebergslitteraturen. Och vid festerna i
Borgå, där dock en rätt stor plats inrymts åt dans och drama-
tiskt-musikaliska prestationer, har Strömborg föreläst stora
partier av manuskriptet till sina ovärderliga Biografiska
Anteckningar om Johan Ludvig Runeberg. Ä andra sidan kan
det göras gällande att Runebergsfester firats, vid vilka det
stora minnet måhända närmast tjänat som en kärkommen an-
ledning att få till stånd ett offentligt nöje, och vid vilka pro-
grammen ingalunda stått i full samklang med festernas syfte-
mål. Lokala poeter i småstäderna ha författat dikter, i vilka
man svårligen kan ge erkännande åt någonting annat än de
goda avsikterna. Teaterentusiaster ha scensatt melodramer
och tablåer som, i likhet med amatörspektaklen överhuvud, i
många fall gett det mesta nöjet och uppbyggelsen åt de upp-
trädande — vilket ju i och för sig ingalunda är att ringakta
som ett resultat av mödorna. Och vältaligheten, som odlats
vid dessa tillfällen, har ofta varit behäftad med oarter, bland
vilka särskilt den verbösa stortaligheten och det flåsande fä-
drelanderiet verka prövande på den som har att genomgå ett
större antal festreferat. Men icke desto mindre har Runebergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
