Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 Runebergskulten.
Det saknar icke sitt intresse att i detalj få veta, huru det
såg ut på platsen. Ty när allt kommer omkring, är det kanske
icke någon så alldeles oväsentlig roll vindskammaren spelat i
skaldens utveckling. Strömborg anser att han där inhämtat
fasta grunder för innanläsning och minnesövning, och detta
var väl nog så värdefullt i och för sig. Men viktigare än under-
visningens direkta resultat äro väl ofta de intryck ett skolbarn
mottager vid sidan av undervisningen. Det växer höga träd
på Visasbacken, i vilkas kronor fåglarna måste ha sjungit
under vårmorgnarnas lästimmar. Och rörande denna sång
ville man än en gång citera den Sundska dikten om Vinds-
kammarskolan:
Vem vet, om ej just det kvittret
sig in i hans hjärta smög
och se’n som den första dikten
vitt ut över världen flög.
Med vad som än gjorts och vad som än för framtiden pla-
nerats ha Jakobstads myndigheter visat sig väl medvetna om
det ansvar som blivit pålagt en stor mans födelseort. Rune-
bergs porträtt (målat av Arvid Liljelund efter A. Ottelins
fotografi) hänger på en hedersplats i stadshusets sessionssal,
tillsammans med porträtten av stadens grundläggare, dess
förnämste borgmästare och dess största industrimagnater.
Hans byst i brons, gjuten efter modell av Walter Runeberg,
står sedan år 1905 i stadsparken, * där den, såsom tidigare
framhållits, årligen den 5 februari är föremål för stadsbornas
hyllning. Och samhällets (liksom för övrigt hela landets)
ställning till Runeberg blev helt säkert riktigt karakteriserad
av kyrkoherden G. J .A. Ask, när han i sin Predikan hållen
pä 250 års dagen av Jakobstads grundläggande den 27 oktober
1902 i Jakobstads kyrka på allas vägnar uttalade:
Man fäster sig vid att förslaget om bekostande av en Runebergs-
byst år 1903 väcktes av samme man, R. M. Labbart, som senare, år 1924,
föreslog resandet av en minnessten över Runebergs föräldrar, och som
år 1910 var en av de tre undertecknarna av skrivelsen om fiskarstugans
och vindskammarens överlämnande åt museistyrelsens omvårdnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
