Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 Runebergskulten.
kultplats, ett tempel för den tacksamma vördnadens tystaste
och mest diskreta ritual.
Den andra kultplatsen i Borgå, graven på Näsebacken, har
i det föregående så ofta blivit omtalad i samband med sångar-
hyllningarna vid minnesfester, att det i detta sammanhang
kan vara nog med några ord om huru monumentet på kullen
kommit till. Enligt vad det framgår av en notis i Borgå Bladet
för år 1881, hade man tänkt sig att Walter Runeberg skulle
komponera en vård för faderns grav — men denna tanke
hade visat sig omöjlig att förverkliga. Kort efter skaldens död
hade man utlyst en allmän pristävlan, för vilken programmet
uppsatts av Jac. Ahrenberg (enligt vad han själv meddelat i
en krönika, publicerad i Hufvudstadsbladet för den 6 decem-
ber 1911). Konstnärer från Finland, Sverige, Norge och Dan-
mark hade inbjudits att deltaga i tävlingen. Första priset
tilldelades den 4 juni 1879 P. Hasselberg, den senare så be-
römde skaparen av Snödroppen, Farfadern, m. m. Monumen-
tet beställdes emellertid icke av honom — Ahrenberg antyder
att nationalistiska känslor starkt gjorde sig gällande i pris-
nämnden, och det hade ju endast varit naturligt om man helst
velat se Runebergs gravvård utförd av en inhemsk konstnär
— och det utlystes en ny tävlan. Då varken denna eller tvenne
senare tävlingar lett till något tillfredsställande resultat, be-
slöt man år 1885 att vända sig till konstnärerna och arkitek-
terna i det egna landet, och gav de tävlande i uppdrag att ut-
arbeta förslag, icke blott till själva monumentet, utan även
till kullens planering, plantering och inhägnad. Denna formu-
lering av uppgiften har säkert haft sin andel i det lyckliga
resultatet, d.v.s. därutinnan att det utförda förslaget blev upp-
gjort av en arkitekt och icke av en bildhuggare. Men prisnämn-
den förtjänar därjämte erkännande för att den yrkade på
några väsentliga ändringar i arkitekt Ferdinand Öhmanns pro-
jekt. Nämnden gjorde stenen betydligt högre än Öhmann hade
tänkt sig; den utmönstrade ett planerat järnstaket; och framför
allt, den avlägsnade från utkastet ett medaljongporträtt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
