Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 Runebergskulten.
invid Tölö park. Och för att undvika svårigheterna att
plastiskt behandla den moderna mansdräkten, borde Rune-
berg framställas i jägarkostym. De opponerande tidningarna
ansågo det olämpligt att förvisa skaldens beläte till en trakt
„där under halva året vargarna bleve hans enda beundrare”’
Och de betackade sig för ett konstverk, som kunde uppfattas
antingen som en fågelskrämma eller som ett minnesmärke
över någon lokal Wilhelm Tell. — Det får väl anses lyckligt
att förslaget fick förfalla i brist på understöd, ty fantasin
skådar icke gärna en Johan Ludvig Runeberg i brons, med
jaktväska över axeln, gevär i handen och, såsom den rea-
listiska utstyrseln väl krävde det, med glasögon på näsan.
När statyfrågan återupptogs efter Runebergs död, fanns
det naturligtvis ingen tidning som hade någonting att invända.
Borgå Bladet höll visserligen alltfort på att skaldens hemstad
kunde erbjuda en lämpligare plats än Helsingfors. Men i
denna rangstrid fingo, som lätt kan förstås, småstadens anspråk
giva vika för landets och huvudstadens. Redan de första da-
garna av juli 1877 publicerades i tidningspressen ett upprop
,,Till Finlands Folk”, undertecknat av representanter för
lantdagen, i vilket,,landsmän av alla stånd och levnadsvillkor”
uppmanades att teckna frivilliga bidrag till en staty över
Runeberg. Och det nämndes i uppropet som en avgjord sak,
att statyn skulle modelleras av ,,skaldens son, Finlands främste
bildhuggare", samt gjutas i brons och uppresas på någon
,,lämplig plats i landets huvudstad». Som det var att emotse,
inflöto bidragen rikligt. Inkomsten av försålda böcker —
den 8:de, år 1879 utgivna volymen av Joukahainen, Öster-
bottniska studentavdelningens album, t. ex., och Valfrid Va-
senius’ år 1877 publicerade Tvä föredrag om Runeberg — an-
slogs till förmån för statyn. För samma ändamål användes
intraderna av några populärvetenskapliga föredrag, som år
1878 anordnats i Helsingfors. Och allmänheten tecknade små
och stora bidrag på de utsända listorna, så att monumentet
bokstavligen kunde betecknas som »det finska folkets enhälligt
resta minnesstod». När konstnären fått sitt ansvarsfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
