Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Kultplatser och platskulter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 Runebergskulten.
cerskåren vid Björneborgs regemente, av ett hederskompani
från samma regemente, skyddskårer från Kuru och Ruovesi
samt en utvald skara kämpar från Frihetskrigets frontmanna-
förbund, vilka alla uppställt sig i fyrkant kring graven med
fanorna närmast densamma. — Inför dessa postuma honnörer
kan man icke annat än påminna om, att Runeberg om denne
man sagt, att hans personlighet icke lämnat så mycket som
ett spår i hans erinring.
Det är icke uteslutet att försvarsmakten snart nog skall
få biträda vid andra hyllningar av samma art som den på Kuru
kyrkogård år 1934. Uppletandet av modeller för de okända
hjältarna fortgår nämligen med en iver, som lovar rika skördar
för framtiden. Ett av de senaste fynden, som år 1926 fram-
lagts i soldattidskriften Hakkapeliitta, gäller verklighetsmot-
svarigheten till Gamle Hurtig: en soldat Paavo Hurtti, född
år 1759 och död år 1830, som bott vid Hurtintöyry i Elimä
socken. Mannens upptäckare, hr Heikki Kokkonen, anför
till stöd för sin identifiering, att denna Hurtti stammat från
en trakt, som ej är långt borta från det i dikten nämnda Anjala,
att han tjänat i Hertzens Elimä bataljon samt att han varit
med i slaget vid Siikajoki. Detta sistnämnda påstående stäm-
mer överens med i trakten gängse muntliga berättelser, i
vilka det tillägges att anfallet vid Siikajoki företagits »på
eget bevåg, emedan man tröttnat på det ständiga retireran-
det». — Det behöver väl icke särskilt framhållas att berättelser
som denna lika väl kunna stamma från Runebergs dikt som
från någon gammal, ända sedan kriget fortlevande tradition.
Men även i detta fall kan det väl sägas att soldaten — vilken
uppgives ha varit son och sonson till soldater, som alla levat
och dött på samma boställe — vore värd att ihågkommas
alldeles oberoende av sitt påstådda samband med Runebergs
sägen. Så anspråkslös är dock Hurtigs plats i krigarrunden,
att det kring hans påstådda boplats svårligen skall uppstå
någon kult av mer än lokal betydelse.
Helt annat bleve antagligen förhållandet om direktor
Wichmann vunne allmän tilltro för den sista av sina identifika-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
