Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Reaktion mot Runebergskulten — Kultens framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reaktion mot Runebergskulten — Kultens framtidsutsikter. 407
gestalten, i motsats till festtalens och de litterära polemiker-
nas divinisering — gör sig märkbar vid tiden omkring år 1904,
d. v. s. det år då Runebergs hundraårsjubileum gav anledning
till framträdandet av några nya arbeten om hans person
och hans alstring.
Ett av de nya verken, som dock icke kan betraktas som
något egentligt forskningsarbete, var ännu helt hållet i den
hävdvunna tonarten. Det var med fullt skäl Johan Mortensen
i en artikel om Nyare Runebergslitteratur klandrade Eliel
Vests Johan Ludvig Runeberg, En biografisk teckning för de
översvallande uttalandena, vilka fingo läsaren att tro att
Runeberg »icke var en människa utan en gud, den där helt
enkelt icke kunde fela». 1 Hellen Lindgrens lilla bok Johan
Ludvig Runeberg anträffar man däremot icke någon utslätat
idealiserande skildring, utan ett verkligt karaktärsporträtt,
med veck och rynkor och personliga lynnesdrag bevarade i
bilden. Några anmärkningar för kritiklöshet kunde man ej
heller rikta mot C. G. Estlanders Runebergs skaldskap, som
dock är genomträngd av en så varm beundran för Runebergs
person och verk. Behandlingen av dikterna är ju icke enbart
lovprisande utan, i all sin höga uppskattning, estetiskt och
litteraturhistoriskt granskande. Och vad som betydde mest
är att Runebergs alstring ställdes i samband med de litteratur-
riktningar, som under hans utvecklingsår voro rådande i
Sverige. Dogmen om skaldens absoluta självständighet,
d. v. s. om hans oberoende av alla förebilder, fick sin första
svåra stöt med Estlanders framhållande av de starka inflytan-
den Runeberg mottagit från Stagnelius och romantikerna. *
I detta, som i så många liknande fall, ledde särskiljandet mellan
det ursprungliga och det tillägnade endast till en högre upp-
skattning av allt, som var väsensegendomligt hos Runeberg.
På samma sätt har, enligt vår mening, beundran för Runeberg
* Såsom tidigare nämnts hade Topelius redan år 1843 påpekat den
Runebergska ungdomsdiktningens beroende av svenska förebilder, och
bland dessa förebilder särskilt hänvisat till Stagnelius. Topelius uttalande
synes emellertid under de följande årtiondena ha råkat i glömska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
