Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Reaktion mot Runebergskulten — Kultens framtidsutsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reaktion mot Runebergskulten — Rultens framtidsutsikter. 419
att icke säga ett mysterium, är ju dock förbundet vid hans,
liksom vid alla de stora snillenas alstring.
I övertygelsen härom blir man allt mer befäst, ju mer man
fördjupar sig i Runebergs dikt. Inför hans största verk —
och till dem kunna vi naturligtvis även hänföra dikter eller
diktfragment på endast några versrader — känna vi det som
om en annan och ännu mäktigare storhet reste sig över den
vi förnimma. Man frågar sig om vi icke, den dag som är, ha
skäl att upprepa de ord, den 19-årige Verner von Heidenstam
nedskrev efter att ha mottagit budet om Runebergs död:
Jätte, vi din höjd ej fatta,
ty du står oss än för när.
Men din stjärna växer ständigt,
du är större än du är.
Den tredje versradens förutsägelse har väl, om man icke
räknar endast med antalet av beundrare, bekräftats av senare
tiders värdesättning. Och vad slutraden, med dess ett grand
förbryllande användning av tidsformerna utsäger, det stäm-
mer fullt överens med kritikens fåfänga och fåfängliga försök
att genom sina tolkningar avgränsa hans väsen.
Runeberg var icke, i ordets mest inskränkta mening, någon
tänkare, men han har det oaktat skänkt oss ord av rik och
kärnfull levnadsvishet. Han bländade icke med någon för-
finad psykologisk skarpblick, och för blaserade bedömare före-
faller det måhända, som om hans poetiska värld erbjöde allt-
för litet av omväxlande och eggande intryck. Men detta kan
icke hindra oss att hänföra honom till det lilla fåtal diktare,
vilkas alstring består för alla tider och har möjlighet att bli
uppskattad i alla land. Den starka, genialiska livskänslan
har åt hans skapelser gett en makt, som är oberoende av de
ämnen han valt. Han hade sett så djupt in i livet, och genom-
levat detsamma så intensivt som endast de allra största. När
han nått högst, ha tillvarons klaraste och starkaste toner
ljudit i hans sång. Så manar verket till dyrkan — icke av
människan, men av de makter, som låta sig förnimmas genom
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
