Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmärkningar till sjätte kapitlet. 461
S. 227 noten. Affären Runeberg-Scherini.
Kontraktsprosten och vitterhetsidkaren Per Hampus Scherini (född
1817 i Östergötland — död 1894 i Norrköping) torde numera vara okänd
såväl för den stora allmänheten som för många litteraturhistoriker. År
1849 vann han emellertid ett visst rykte genom att för skaldestycket
Augusti tidehvarf bli belönad med Svenska Akademiens stora pris. Man
kan taga för givet att denna utmärkelse riktade uppmärksamheten på
Scherinis rätt betydelselösa poesi, samt att man på många håll, kanske
icke minst i de kretsar där Runeberg förde ordet, kritiserade akade-
miens domslut. Huru som helst, när Scherini år 1855 utgav en samling
Dikter, (delvis omtryckta i hans 1883 utgivna Dikter, äldre och
nyare) mottogos dessa i Åbo Tidning med en obarmhärtig recension.
Den hårdhänta behandlingen skulle i och för sig icke ha betytt så myc-
ket, såvida icke Scherinis diktsamling varit inledd med ett ödmjukt
beundrande dedikationskväde Till Johan Ludvig Runeberg. (Dikten av-
trycktes i Åbo Underrättelser för den 27 nov. år 1855.) Men då även
detta kväde gjordes till föremål för en skarp kritik, och Runebergs pri-
vata uttalanden togos till stöd för kritiken, så blev vår nationalskald
på ett pinsamt sätt indirekte indragen i en av dessa litterära polemiker,
från vilka han ända sedan överflyttningen till Borgå hade försökt hålla
sig på avstånd.
Huru taktlöst man härvid förfor gentemot Runeberg, kan ådaga-
läggas med ett litet citat ur recensionen (Åbo Tidningar 1855. 3 dec.):
,,Av dedikationen till Runeberg synes att hr Scherini rör sig i de gamla,
„bastanta, Tegnériska skruvgängorna. Vi veta från säker ort, att skalden
„är mer generad än uppbyggd av sådana dedikationer. Vi minnas gran-
„neligen ett yttrande: ‘det finnes för närvarande i Sverige blott tvenne
„skalder av högre värde; de äro B. E. Malmström och Orvar Odd’. En
„dedikation från dessa håll skulle icke vara oangenäm för sångarkungen.
„Men, men... detta gäller icke herr Scherini. Han tyckes äga alldeles
„ingen tonart och saknar fullkomligen originalitet. Väl har han fått
„svenska akademiens stora pris, men denna akademi är och förblir sig
„lik. Naivt säger Crusenstolpe: ’äran av att stå innanföre med Gyllen-
„borg, Oxenstjerna och Leopold (?!) var visst stor, större dock att
„stå utanföre i sällskap med Lidner, Bellman, Thorild och Ehren-
svärd’.»
Det kan utan vidare förstås att Runeberg, som fyra år tidigare varit
föremål för de stora försoningshyllningarna i Stockholm, icke kände sig
alldeles angenämt berörd av att se sitt namn bragt i samband med ett
angrepp på Svenska Akademien. Men ännu värre var det att man satte
i hans mun ett klandrande uttalande om en diktare, som i största väl-
mening hade ägnat honom sin hyllning. Vi kunna därför svårligen tänka
oss annat än att Runeberg själv stod bakom den officiösa artikel, som
l#
il
ii
1011-1
N
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
