Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gjennem luften svæver stille
fine snefnug ned paa marken,
ned paa sten og bjerkekrat,
hvitt i hvitt de dækker jorden.
Om de end er ganske smaa,
dog tilsammen millioner,
dækker groper, daler, trær,
lager skavler smaa i krattet,
bygger storfonn bakom stenen.
Men for vaarsolvarmen smelter
de smaa snefnug
om i klare, rene draaper.
Og av draapen samles atter
kilden, floden, sjøen, havet
— stor er da den lilles kraft.
Igaaraftes skvulpet bølgen,
hoppet lystig over stenen.
Igaaraftes sang den dæmpet
somrens fagre aftensang.
Men idag er sjøen stille,
sjøens lille bølge tier.
Isen blinker i sin sølvglans,
under blaae lok nu bølgen
— sover vintrens tunge søvn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
