Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skådespelerskan Mrs. Mary Robinson. Början af 1780-talet.
Målning af Gainsborough. Wallace Collection. London.
Under slutet af 1700-talet hade den engelska teatern en glansperiod. Författare som
Sheridan oeh Goldsmith, skådespelare som Garrick och Kemble lyste samtidigt, och nöjeslifvet
brusade lika starkt under de sista Georgarne som under de sista Stuartarne. På teatern
hade Shakespeare åter uppstått, hälsad med entusiasm och tolkad af en grupp stora
skådespelerskor och skådespelare.
Drömmande, i en engelsk park, sitter i oåtkomlighet den unga aktrisen, klädd i hvit dräkt
med ljusblå rosetter. Mrs. Robinson hade, då hon på 1770-talet endast 18-årig uppträdde
som Perdita i Shakespeares »En vintersaga», redan medhunnit mycket Hon hade producerat
sig som författarinna, gift sig, följt sin man i bysättningshäktet och där blifvit mor. Ar 1780
började hennes förbindelse med den då iS-årige prinsen af Wales (Georg IV), hvilken blott
varade en kort tid. Fox väckte i underhuset ett förslag, att nationen skulle belöna henne
med en pension af 9,000 kr. om året. Hennes något anglosachiskt affärsmässiga sätt att
exploatera andras kärlek visar sig i hennes lyckade försök att genom hotelser förmå prinsen
af Wales att för 100,000 kronor återköpa de ömhetsbetygelser han i bref tillställt henne. Den
inre skönheten svarade ej mot den yttre.
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
