Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Sädesväxter - B. Trindsädesväxter (Ärtväxter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är mera utbredd i landets mällersta och södra delar än
de hvitblommiga ärterna. En ytterligare utveckling af
den svenska ärtodlingen och särskilt af de brokblommiga
ärterna är ej blott önskvärd, utan torde vara tämligen
lätt att komma åstad, och den tillbakagång i vår
ärtodling, som tydligen kan förmärkas under de senare
decennierna, påkallar jordbrukarens särskilda uppmärksamhet.
De brokblommiga ärterna odlas företrädesvis i
blandning med korn, hafre och åkervicker (blandsäd), en
sammansättning som äfven brukas för vinnande af grönfoder.
Utom en del sedan gammalt odlade gråärter hafva tyska
sandärter eller peluschker funnit stor användning i senare tid.
Akerhöna
odlas hufvudsakligen i Sydeuropa, och i vårt land kan
man knappast tala om odling i stort af denna växt.
Totalskörden i Sverge uppgår endast till omkring 50,000
deciton, hvaraf öfvcr 35,000 i Bohuslän. Nordgränsen för
vår bönodling går öfver Närke och Uppland ungefär till
Dalälfvens mynning och sammanfaller ganska nära med
den för hösthveteodlingen.
Denna öfverensstämmelse med hvetet sträcker sig
äfven till fordringarna på jordarten, i det åkerbönorna
föredraga den styfva leran. Redan den utsträckta
odlingen af denna kulturväxt i Bohuslän, där
hösthveteodlingen står ganska lågt, tyckes visa, att den äfven
nöjer sig med svagare jord, om blott nödig omsorg
användes på åkerns skötsel. Åkerbönornas höga afkastning,
höga näringsvärde och lämplighet såsom kreatursfoder
manar till bönodlingens uppdrifvande till större omfattning
än hittills.
Åkerbönorna, som äro mer eller mindre storfröiga,
ehuru de mäst storfröiga eller bondbönorna sällan odlas i
stort, fordra en utsädesmängd af 200—300 kg. pr hektar.
Medelafkastningen, som hänför sig till en i allmänhet
primitiv odling, uppgår endast till 12 deciton pr hektar,
men en god skörd bör belöpa sig till minst det dubbla
eller 25 à 30 deciton. Halmskörden beräknas till 40
deciton. Af de mäst använda åkerbönorna, de s. k.
hästbönorna, förekomma två sorter, nämligen storfröiga och
småfröiga, af hvilka de sistnämda anses såsom de
fördelaktigaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
