Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krigarvansinnets period
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
förbrytelsen — att vara katoliker. Men den domen kanske
kan bevisa Gustaf Adolfs protestantiska nitälskan?
Hur som helst, till och med inte allt för radikala
forskare är eniga om, att den protestantiska konungens
yttersta mål var den romerska kejsarkronan — den ka-
tolska världens högsta värdighet som förlänades av på-
vens hand. Detta ställer ju hans religionskrig i ett — låt
oss vara skonsamma! — egendomligt ljus. Det är bara
att beklaga, att inte »Guds Gideon» fick leva litet längre; då
hade det kanske blivit fadern och inte dottern, som övergått
till den allena saliggörande katolska kyrkans moderssköte.
Den mest betydande av detta tidevarvs svenska här-
skare är utan tvivel Karl XI, åt vilken Kristina och Karl
Gustaf överlämnade landet i fullständig vanhävd. Efter
att ha avslutat de krig, som var nödvändiga för honom,
ifall han ej ville avstå Sverge, kastade han sig över de
inre affärerna. Statsman som han var, insåg han genast,
att man inte kunde råda bot utan genomgripande kraft-
åtgärder och så grep han till sina reduktioner och satte
så för andra gången i Sverges historia gott föredöme
för kommande tiders expropriationer. Det hör naturligt-
vis till historien, sådan den i Sverge yrkesmässigt bedri-
vits, att den finner föga rosande ord för dessa Karl XI :s
oomtvistliga storverk, varigenom han på några enskilda
överrika personers bekostnad räddade riket. I stället lamen-
terar den så mycket mer över de stackars adliga herrar,
som blev utfattiga på kuppen och nästan tvangs gå från
gård till gård med bettelsäcken på ryggen. Säkert en
överflödsåtgärd, denna klagan! Det kronan tog från de
hlärskande tog de helt visst, enligt gammal god rövar-
sed, som ännu praktiseras, igen på sina fattiga underly-
dande.
Vad sonen Karl XII, den herostratiskt ryktbare, be-
träffar, så erkänner ju till och med de mest välvilliga
historieskrivare, att han passade bättre till att jaga och
företa ryttarchocker i Lillryssland än till att styra sitt
rike. Det enda lovvärda Hos honom de kunnat finna ut,
är att han inte söp och inte umgicks med kvinnfolk (han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
