Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Första kapiutlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig kunde vara tråkigt då Ljusan Dag fanns
tillstädes.
Han vände ryggen åt disken och fick se kvinnan vid
kaminen och den hjärtliga välkomstblick hon gav
honom.
”God dag, Jungfru, min tös!” utropade han. ”God
dag, Charley! Vad tusan är det med er? Varför ska
ni se ut så där i syna, när man kan få en likkista för
tre uns? Kom hit, ni obegravna lik, och säg ifrån vad
ni ska ha för gift. Allihop. Kvällen är min, begriper
ni, och här ska inte vila några ledsamheter. I morgon
blir jag tretti och då är jag ju en gammal gubbe. Det
är den sista fläkten av ungdomen . . . jaha . . . Nå, rör
på bena, säger jag.”
”Stopp ett tag där, Davis”, ropade han till mannen vid
faraobordet som just skulle stiga upp. ”Jag tar ett
spadtag med er för att se om det blir ni alla som ska
bjuda mig eller vi alla som ska bjuda er.”
Han drog upp en tung påse med guldstoft ur fickan
och satte den på högsta kort.
”Femti”, sade han.
Davis drog två kort. Högsta kort vann. Han skrev
ned summan på ett pappersblock och vägaren vid
disken hällde ut för femti dollars guldstoft i vågskålen
och sedan i Ljusan Dags påse. Valsen i det andra
rummet var slut och Ljusan Dag fick ögonen på de tre
paren och spelmännen när de styrde kurs mot disken.
”Raska på ni där också”, ropade han. ”Det är min
kväll i kväll, och den kommer inte ofta. Hör ni inte,
era förpicklade krabbsaltare! Det är jag som bjuder
i kväll.”
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
