Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna ropade man att också Ljusan Dag skulle hålla
tal. Det gick han med på. Man drog fram en stol och
hjälpte honom upp på den. Nu var han inte mera
nykter än de andra omkring honom. Ljusan Dags svarta
ögon blixtrade, och kinderna hade blivit ännu mörkare
av spriten som flöt i ådrorna. Man hälsade honom med
hurrarop, vilket kom hans ögon att lysa misstänkt
fuktiga. 1 -låslj
”Ja, gossar”, började han, ”jag vet inte riktigt vad
jag skall säga åt er” — han talade långsamt som om
han försökte få bukt med sin surrande hjärna. ”Jag
tror jag ska tala om en historia för er. Jag hade en
gång en kompanjon nere i Juncan. Han var från North
Carolina och han brukade berätta historien för mig.
Den hände nere bland bergen borta i hans land, och
det var ett bröllop. Där voro de, familjen och alla
dess vänner. Pastorn sjöng just på sista versen, och
så säger han ’De som herren har förenat skall ingen
människa åtskilja.’
’Pastorn’, säger brudgummen, ’jag tror inte att ni
sa’ det där rätt. Jag vill ha det här bröllopet
ordentligt gjort.’
När röken börjat skingra sig litet, ser bruden sig
omkring och där ligger en död pastor, en död brudgum, en
död broder, två döda onklar och fem döda
bröllopsgäster.
Då drar hon en förfärligt djup suck och säger: ”De
där nyuppfunna självladdande revolvrarna ha
verkligen spelat mig ett förbaskat spratt.”
När skrattet ändtligen tystnat, fortfor Ljusan Dag.
”De där fyra kungarna som Tack Kearns hade ha
verkligen spelat mig ett förbaskat spratt. Jag är pank
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
