Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De voro ett ögonblick. Han hade störtat sig in i dem
genom tystnadens mur och genom samma tystnadens
mur hade han i nästa ögonblick slungats tillbaka in i
sorlet och oväsendet i Tivoli.
En hastig blick på släden med dess postsäckar var
emellertid nog för att övertyga honom om verkligheten
av dessa sextio dagar och de två tusen milen över isen.
Som i en dröm skakade han alla de händer, vilka
sträcktes fram emot honom. Han kände en mäktig
hänförelse. Livet var ändå härligt. Han älskade det, han
älskade alla människor, han skulle ha velat trycka
deras händer på en gång och på en gång trycka dem till
sitt bröst i en enda stor omfamning.
Han drog ett djupt andetag och ropade: ”Den
vinnande betalar, och jag är den som har vunnit, eller hur?
Kom an, alla krabbsaltare, surdegar och gröngölingar,
och säg vad ni ska ha för giftblandning. Där ha ni er
Dyeapost, direkt från saltvattnet. Bort med
remmarna och kom an bara.”
Ett dussin par händer höllo redan ivrigt på med
läderremmarna, då den unge Le Barge-indianen, som också
hjälpte till, plötsligt rätade på sig. Han stirrade vildt
omkring sig, ty vad han nu kände var någonting
alldeles nytt för honom. Han skakade som i frossa och
segnade sakta ned och föll medvetslös tvärs över
släden.
”Överansträngning”, sade Ljusan Dag. ”Tag bort
honom och lägg honom till sängs, någon. Det är en
förbaskat bra indian.”
”Ljusan Dag har rätt”, var Doc Watsons dom några
ögonblick senare. ”Karlen är totalt utpumpad.”
Man tog hand om posten, hundarna drevos till sitt
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
