Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med deras hållning mot honom. Det låg ingen
överlägsenhet i deras sätt, och det smickrade honom, ty
han visste ju att både i erfarenhet och rikedom voro
de hans övermän.
”Vi ska ruska ett slag i spekulanthopen”, sade Leon
Guggenhammer glädtigt, när de reste sig för att gå.
”Och ni är mannen att göra det, mr Harnish. De måste
tänka att ni handlar för egen räkning, och de ha alltid
saxarna slipade för att klippa nykomlingar sådana som
ni.”
”Naturligtvis komma de att bli lurade”, instämde
Letton. ”Jag upprepar, att de äro spelare och inte
förtjäna bättre än vad de få smaka på. Ni har inte
en aning vad de förorsaka män sådana som oss for
besvär — ibland.”
Dowsett och unge Guggenhammer foro sin vag i
samma bil, Letton i en för sig själv. Ljusan Dag, ännu
med huvudet fullt av vad han hört den föregående
timmen, åsåg med djupt intresse avfärden. De tre
maskinerna stodo som stora nattliga spöken på den grusade
vägen framför villans icke upplysta portal. Det var
kolmörkt och billyktorna skuro igenom mörkret som
skarpa knivar. Betjänten stod som en staty, sedan
han hjälpt de tre herrarna in i vagnarna. De
päls-klädda chaufförerna rörde på sig, och likt hingstar som
få ett sporrhugg löpte maskinerna ut i mörkret för att
försvinna vid första vägkrök.
Ljusan Dags bil var sist, och i det han lutade sig ut
genom fönstret, såg han en skymt av det dystra huset,
som nästan konturlöst reste sig genom mörkret. Vem
tillhörde det? undrade han. Varför använde de det
för denna hemliga sammankomst? Skulle möjligen
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
