Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Fjärde kapitelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när han drog ut den igen, höll han sin stora
automatiska revolver.
”Som jag sa’, den gamla given är slut. Nu är det
min tur att ge och jag ska se till 0111 jag inte kan få
de där fyra essen. . . Bort med näven, din vitmenade
grift”, ropade han skarpt.
Nataniel Lettons hand, som sakta smugit mot
ring-knappen på skrivbordet, stannade hastigt.
”Byt om vagn”, kommenderade Ljusan Dag. ”Sätt
dig i stolen där, din leverhärskna skurk. Nå, opp
och hoppa bara, annars kommer du att läcka, så att
folk ska tro att far din var en vattenkastare och mor
din en vattningsvagn. Flytta din stol bredvid honom,
Guggenhammer, och du, Dowsett, vågar inte röra en
fena, medan jag förklarar litet för er dygderna hos den
här pjäsen. Den är laddad för högdjur, och den går
av åtta gånger. Kommer den bara i gång, snurrar
den på av själva fan.”
Sedan jag nu gjort de här anmärkningarna i
förbigående, ska jag genast börja ge. Jag säger inte ett
knyst om hur ni gjorde det. Ni gjorde ert bästa, och
det må vara händt. Men nu är det min tur, och nu
tänker jag också göra mitt bästa. Först och främst,
ni vet vem jag är. Jag är Ljusan Dag — begriper ni?
Jag är inte rädd för Gud, djävul, död eller helvete.
Det är mina fyra ess, gubbar, och ni kan ge er fan på
att mot dem ska era trumf bli bara hackor. Titta på
det där levande skelettet. Letton, ni måtte allt vara
tusan så rädd att dö. Det skramlar ju i hela
benstommen på er. Och den tjocka juden där sedan.
Den här lilla tingesten tror jag håller på att göra honom
gudfruktig. Han är gul i synen som ett ruttet dadel-
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
