Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Men vad i all världen gör ni här i trakterna? Nåja,
det är ju er sak. Jag är glad över att jag skrev det
här brevet just i eftermiddag, annars hade jag inte
fått se er. Jag har sett fotografier av er i
tidningarna många gånger och jag har godt minne för
ansikten, jag kände genast igen er. Mitt namn är
Ferguson.”
”Bor ni här i trakten?” upprepade Ljusan Dag sin
fråga.
”Ja då. Jag har ett stycke jord här strax bredvid
i småskogen, med en härlig källa, några fruktträd och
bärbuskar. Kom och titta ett slag. Källan är fin, må
ni tro. Ni har aldrig smakat sådant vatten förr.
Försök bara.”
Ljusan Dag följde den lille snabbfotade mannen
genom den gröna tunneln, ledande sin häst vid tygeln,
och kom ut på en glänta, en liten vrå mellan kullarna.
Här stodo en del stora ekar, vilket tydae på att jorden
var kraftigare än på andra ställen. Alldeles under dessa
ekar låg en omålad stuga med en stor veranda, vars
stolar och hängmattor tydde på att den begagnades
till friluftskammare. Ljusan Dags skarpa öga
såg genast alltsammans, hur fruktträden stodo just
på de bästa ställena och hur små vattningskanaler
voro grävda till dem. Ferguson betraktade
uppmärksamt sin gäst för att se något tecken till gillande i
hans ansikte.
”Vad tycker ni om det här, va’?”
”Det här har ni verkligen pysslat med riktigt”,
skrattade Ljusan Dag.
”Jojo men, jag känner vartenda ett av de här träden
som om de vore mina söner. Jag har satt dem, ansat
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
