- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke /
209

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Algot Sandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig, vare sig det gällde en överdådig bilfärd eller något
annat, hade tidningarna rätt mycket att berätta om
hans våghalsiga upptåg.

Det fanns ingenting som kunde rädda honom.
Religionen var han för länge sedan färdig med. Han
hade inga humanitära intressen. Enligt hans grovt
tillyxade sociologi var alltsammans spel. Gud var ett
nyckfullt, abstrakt ting, som kallades Slump. Att
börja med var det en slump hur man blev född.
Slumpen satt med korten och gav och småttingarna togo
upp dem sådana de föllo dem till. Det tjänade
ingenting till att protestera. De måste utan prut spela med
de kort de fått, puckelryggiga eller raknackade,
krymplingar eller jättar, dumhuvuden eller snillen. Det fanns
ingen rättvisa i detta. De flesta fingo hackor och
blevo stackare, några få fingo de goda korten och blevo
plundrare. Kortspelet var livet, spelsällskapet var
samhället. Spelbordet var jorden, och insatserna bestodo
av allt möjligt, från en brödbulle till en stor
kapplöp-ningsautomobil. Och till sist, med tur eller otur, var
det döden för allesammans.

Det var synd om de dumma stackarna, ty de voro
bestämda att förlora från början. Men ju mer han såg
av de andra, de som syntes vinna, desto mindre tyckte
han att de hade någonting att skryta med.
Alltsammans var en vild, djurisk kamp. De starka trampade
de svaga, och de starka — sådana som Dowsett,
Letton och Guggenhammer, voro inte nödvändigtvis de
bästa, det hade han redan upptäckt. Han kom ihåg sina
guldgrävarkamrater från Klondyke. De voro de
dumma stackarna, de utförde det hårda arbetet och
plundrades på frukterna av sin möda, alldeles som den

14. Kungen av KJondyke.

209

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free