Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- ANDRA DELEN
- Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOLFTE KAPITLET.
Hela veckan var Ljusan Dag nästan lika mycket
intresserad av Bob som av Dede, och som affärerna för
ögonblicket inte togo all hans uppmärksamhet i
anspråk, hade han tid att tänka på båda två. Bobs ovana
att gå rundt och durka förorsakade honom åtskilligt
grubbel. Han måste vänja honom av med det.
Antag att han mötte Dede uppe i bergen och genom
någon lycklig tillfällighet kunde komma att rida
bredvid henne, då kunde den där ovanan bli mycket
otrevlig. Han var inte särskilt ängslig för att hon
skulle få se honom kastad framåt mot Bobs hals, men
det dugde rakt inte att vara tvungen att lämna
henne efter i vild galopp under sporrhugg och
stramade tyglar.
Vad som krävdes var ett sätt att förekomma
dur-kandet och kastningarna. Han måste kunna få djuret
att stanna innan det gick rundt. Härtill voro inte
tyglarna och sporrarna nog. Återstod ridpiskan.
Men hur skulle det gå till? Många gånger satt han
som frånvarande och tänkte på detta under veckan.
Han tyckte att han satt i sadeln på sin vackra fux och
försökte att förekomma en durkning. Så var tillfället
en dag, när han hade en konferens med Hegan. Denne
märkte till sist att Ljusan Dag inte alls hörde på honom.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0224.html
