Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- ANDRA DELEN
- Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJORTONDE KAPITLET.
”Naturligtvis finns det ingen möjlighet att skilja
vad en människa menar från vad hon säger.” Ljusan
Dag kittlade Bobs klippande öra med piskan och
grubblade misslynt över de ord han just yttrat. Det
var inte alls vad han velat säga. ”Vad jag syftar på
är att ni beslutsamt säger, att ni inte vidare vill träffa
mig och att ni har givit mig era skäl, men hur skall
jag kunna veta att de också äro de verkliga. Kanske
ni i stället inte alls vill bli bekant med mig och inte
vill säga det för att inte göra mig ledsen. Förstår ni?
Jag är den sista man i världen som skulle tränga mig
på, där man inte vill veta av mig. Och om jag trodde,
att ni inte brydde er ett dugg om ifall ni inte vidare
fick se en skymt av mig, så skulle jag ge mig av så
kvickt att ni inte kunde se röken av mig.”
Dede log vid hans ord, men red tyst. Och det
leendet var det mest ljuva och underbara leende han sett,
tyckte han. Det var olikt alla andra leenden han
någonsin fått. Det var ett leende från en som kände
honom litet och som . . . Naturligtvis, tänkte han i
nästa ögonblick, var det alldeles omedvetet från hennes
sida. Det kom alltid någon gång, när två personer
talade länge med varandra. Men nu gjorde det bara
större intryck på honom — och så var det ett så för-
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0241.html
