Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brann allt häftigare, trängde omedvetet in i hans
stämma och i hans ögon. Hon var inte blind för det,
men som så många kvinnor tänkte hon att hon skulle
kunna leka med elden utan att bränna sig.
”Nu blir det snart vinter”, sade hon bedrövat en
dag, ”och då är det slut med våra ridturer.”
”Men jag måste träffa er i vinter också”, utbrast
han häftigt.
Hon skakade på huvudet.
”Vi ha varit lyckliga”, sade hon och såg på honom
med öppen blick. ”Jag kommer nog ihåg varför ni
ville odla bekantskapen med mig, men det kan inte
bli till någonting. Jag känner mig själv och vet att
jag inte misstar mig.”
Hennes ansikte var allvarligt och hon ville inte såm
honom, hennes blick fast, men den hade den där
gyllene glansen.
”Jag har ju varit ganska snäll”, sade han, ”har jag
inte det? Och jag skall säga er att det har varit svårt
nog, det förstår ni väl själv. Inte en enda gång har
jag sagt ett ord om kärlek till er, och ändå har jag
älskat er hela tiden. Det är inte så lätt för en man,
som är van att få sin vilja fram. Jag tror att det är
bästa beviset på hur mycket jag håller av er.
Naturligtvis vill jag att ni skall gifta er med mig. Men
har jag ändå sagt ett ord om det? Jag har varit så
lugn och snäll hela tiden, fast det har kostat på så att
jag ibland varit riktigt sjuk. Jag har inte bedt er
gifta er med mig och gör det inte heller nu, fast jag
vet att ni just skulle vara en hustru för mig. Men
hur stå mina aktier? Känner ni mig tillräckligt för
att vara på det klara med vad ni själv vill?” Han
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
