Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte alltid har umgåtts med personer som varit av
allra bästa sorten . ..”
”Jag menar inte det”, sade hon, ”fastän jag vet det
också och vill inte säga att jag tycker om det. Men
det är ert liv i allmänhet, edra affärer. Det finns
kvinnor som skulle kunna gifta sig med en man som
ni och bli lyckliga, men jag skulle inte kunna det.
Och ju mer jag höll av en sådan man, desto olyckligare
skulle jag bli, och min olycka skulle i sin tur göra
honom olycklig. Jag skulle begå ett misstag, han också,
fastän hans inte skulle vila så tungt på honom därför
att han alltid hade sina affärer.”
”Affärer!” utbrast Ljusan Dag häpet. ”Vad är
det för galet med mina affärer? Jag spelar rent spel,
jag ljuger aldrig, bedrar aldrig och håller alltid mitt
ord.”
Dede kände lättnad vid denna vändning av
samtalet och var glad över att en gång få säga ut vad
hon hade på hjärtat.
”1 det gamla Grekland”, började hon litet
pedantiskt, ”räknades den man för en god medborgare, som
byggde hus, planterade träd . . .” Hon fullbordade
inte citatet, utan drog genast slutsatsen: ”Hur
många hus har ni byggt, hur många träd har ni
planterat?”
Han skakade på huvudet, han förstod inte vart hon
syftade.
”Nå”, fortfor hon, ”för två vintrar sedan lade ni
beslag på allt kol. . .”
”Det var bara lokalt”, log han vid minnet. ”Jag
begagnade mig av bristen på järnvägsvagnar och
strejken i British Columbia.”
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
