Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att ge er själv åt er hustru skulle ni ge er åt de
trehundratusen mäniskorna i Oakland, åt edra
spårvägar och färjor, åt de två millioner träden på
höjderna, åt allting som kallas affär.”
”Det fick jag försöka låta bli”, svarade han fast.
”När ni ville, skulle jag vara er.”
”Så tror ni, men det skulle ändå bli annorlunda.”
Hon blev plötsligt nervös. ”Vi måste sluta det här
samtalet. Det liknar för mycket ett köpslående. ’Hur
mycket vill ni ge?’ ’Jag vill ge så mycket.’ ’Jag vill
ha mer’ och så vidare. Jag tycker om er, men inte
nog för att gifta mig med er, och jag kommer aldrig
att tycka om er så mycket.”
”Hur kan ni veta det?” frågade han.
”Därför att jag tycker om er allt mindre och mindre.”
Ljusan Dag satt som om han träffats av ett slag,
och det syntes tydligt i hans ansikte.
”Å, ni förstår inte”, utbrast hon häftigt och
började förlora sin självbehärskning. ”Jag menar inte på
det sättet. Jag tycker om er. Ju mer jag lärt känna
er, desto mer har jag tyckt om er, och på samma gång
— desto mindre vill jag gifta mig med er.”
Hennes gåtfulla yttrande gjorde Ljusan Dag ännu ,
mer bestört.
”Förstår ni inte det?” fortfor hon ivrigt. ”Jag
kunde mycket förr ha gift mig med den Elam Harnish,
som kom direkt från Klondyke när jag första gången
såg honom, än med er som ni nu sitter framför
mig.”
Han skakade långsamt på huvudet.
”Det här blir för mycket för mig. Ju mer ni lär
er att känna och tycka om en man, desto mindre vill
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
