Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjuguförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skrattet väckte honom. Först deltog han i
det, men så blev hans ansikte plötsligt allvarsamt.
Han lutade sig fram mot släggkastaren.
”Min gosse”, sade han, ”får jag viska en hemlighet
till dig. Gå din väg och sluta upp med att dricka,
innan du har börjat.”
Den unge mannen blev förargad, men Ljusan Dag
höll honom fast.
”Hör nu på pappa och låt honom säga några ord.
Jag är själv en ung man, fast jag inte är det. Jag
skall säga dig att för några år sedan — ja, att bryta
ner din arm då skulle för mig ha varit som att begå
misshandel i en kindergarten.”
Slosson såg tvivlande på honom, medan de andra
flinade och uppmuntrande slogo ring kring Ljusan Dag.
”Gosse, jag tänker inte hålla någon predikan. Det
här är första gången i mitt liv jag känner mig
botfärdig, och det är du som är skulden. Jag har sett
åtskilligt i mina da’r och jag är inte högfärdig, som du
nog kan se själv. Får jag nu säga dig att jag är värd,
fan själv vete huru många millioner, men att jag skulle
slunga dem allesammans här på bardisken för att
kunna bryta ner din arm. Vilket betyder att jag
gärna skulle ge hela subberten för att stå där jag stod,
innan jag slutade att sova under stjärnorna och kom
hit till de här förbannade hönshusen, som kallas städer.
Gosse, det är just felet med mig. Hela spelet är inte
värdt en tändsticka. Tag vara på dig själv och tänk
ibland på mitt råd. God afton!”
Han vände sig om och gick ut. Men hans ord
förlorade helt och hållet sin verkan därför att han var
så full då han vttrade dem.
✓
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
