Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nu är det gjort”, sade han. ”Du har förstås sett
tidningarna. Jag är alldeles renskrapad, och nu har
jag kommit för att fråga när du vill fara till Glen
Ellen. Det måste bli snart, för det är verkligen dyrt
att leva i Oakland i dessa dagar. Jag har betalt på
hotellet bara för den här veckan och har inte råd att
stanna där längre. Och från i morgon måste jag
börja åka i spårvagn, och det kostar också pengar.”
Han tystnade, väntade och såg på henne. Ett
ögonblick stannade ett drag av obeslutsamhet och oro
i hennes ansikte. Men så begynte det där leendet
han så väl kände leka kring hennes mun och i hennes
ögon, och så kastade hon huvudet bakut och skrattade
på sitt gamla pojkaktiga sätt.
”När komma de där karlarna och packa åt mig?”
frågade hon.
Och åter skrattade hon och låtsades göra ett fåfängt
försök att komma undan hans bjömlika armar.
”Älskade Elam”, viskade hon, ”älskade Elam.” Och
för första gången kysste hon honom.
Hon smög sin hand smekande genom hans hår.
”Nu äro dina ögon bara guld”, sade han. ”När
jag ser in i dem, förstår jag hur mycket du håller av
mig.”
”De ha länge varit bara guld för dig, Elam, och
jag tror att på vår lilla gård där borta komma de
alltid att bli det.”
”Det här är också guld, ett slags flammande guld’’
— han tog plötsligt hennes huvud mellan sina
händer och såg henne länge in i ögonen. ”Och dina ögon
voro fulla av guld härom dagen också, när du sade
att du inte ville gifta dig med mig.”
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
