Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nu har jag en idé”, sade Ljusan Dag, som gärna
ville komma bort från det farliga samtalsämnet. ”Vi
ge oss av från allt vad städer heter, och du har ju
varken släkt eller vänner, så att jag tycker det tjänar
ingenting till att gifta oss i en stad. Därför har
jag tänkt så här: jag far upp till gården och ställer i
ordning litet. Om ett par dagar kommer du efter
och då har jag prästen i beredskap. Eller också: du
tar din riddräkt i en kappsäck och så snart ceremonien
är över, kan du gå upp på hotellet och ömsa kläder.
Så kommer du ut, där väntar jag med ett par hästar,
och rida vi hela vägen bort till gården, så att du får
se den från det håll där den tar sig bäst ut. Det är
verkligen en liten vacker gård. Och nu, när vi kommit
överens om det här, väntar jag dig i övermorgon med
första tåget.”
Dede rodnade, medan hon sade:
”Åh, en sådan stormvind du är!”
* *
*
Två dagar senare stod Ljusan Dag och väntade
utanför det lilla hotellet i Glen Ellen. Vigseln var
över och han hade lämnat Dede för att hon skulle få
tätta på sig riddräkten, medan han gick efter hästarna.
Nu höll han dem, Bob och Mab, och Wolf låg och såg
på. Två dagars brännande Californiasol hade redan
börjat bronsera Ljusan Dags ansikte. Men ännu
varmare var den glöd som steg upp i hans kinder och
brände i hans ögon, när han såg Dede komma ut ur
porten med ridpiskan i handen, klädd i sin
korderojs-kjol och sina läderdamasker, alldeles som i forna da-
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
