Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Tjugofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädda kullar på andra sidan om vajande, mognande
sädestegar.
”De ä’ våra”, sade han, ”och bara en försmak av
själva gården. Vänta tills du får se den stora
dalgången. Där är jaktmarker, må du tro, hjortar i massa
och — nej, nu säger jag inte mera, du får se själv.”
De vände in på en väg, som i sin fortsättning över
fälten gick till det stora lertaget, och båda söpo de
med förtjusning in doften från det nyslagna höet.
Lärkorna drillade högt uppe i skyn eller flögo upp
alldeles framför hästarnas hovar och förenade sig med
den osynliga sångkören.
”Nu äro vi på våra ägor”, sade han, då de lämnat
ängarna bakom sig. ”De gå tvärs över här — vänta,
skall du få se.”
Alldeles som första gången han var här banade de
sig väg genom skogen till vänster om lertaget,
passerade den första sorlande bäcken och satte över en
halvt kullfallen gärdesgård. Dede var i extas. Vid
källan, som porlade fram bland de täta granarna,
växte stora, vilda liljor med vaxvita klockor. De
sutto inte av här, utan Ljusan Dag tog vägen genom
en djup klyfta, där strömmen hade skurit igenom
kullarna, och så kunde de rida upp på andra sidan in
i en skog av ek och madronoträd. De kommo till en
röjning på flera acres, där höet stod midjehögt.
”Vårt”, sade Ljusan Dag.
Hon böjde sig över sadeln, drog upp ett strå och
tuggade på det.
”Utmärkt”, sade hon, ”just sådant som Mab tycker
om. Och under hela ridten var dei gång på gång
utrop av förtjusning.
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
