Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- ANDRA DELEN
- Tjugufemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Många som födts och uppfostrats i städerna ha
flytt bort till moder jorden och lyckats hos henne
finna frid och ro. Men då ha de först måst genomgå
en hel process av krossade illusioner. Med Dede och
Ljusan Dag var det emellertid en annan sak. De voro
båda födda på landet, och de kände redan till dess
enkelhet och mera oslipade vanor. De voro som två
människor, vilka ha kommit hem igen efter att ha
vandrat vida omkring. Här fanns för dem inte så
mycket oväntat, tvärtom var det dem en fröjd, när
minnena från fordom kommo åter. Naturens ordning
kände de till och därför gjorde de inte så många
misstag.
De lärde sig också något annat: att det var lättare
för den som suttit vid köttgrytorna att vänja sig vid
en torr brödkant, än för den som aldrig haft
annat än brödkanter. De kände större tillfredsställelse
med det lilla. Ljusan Dag, spelaren, fann att här
på Sonoma Mountains sluttningar var det fortfarande
samma gamla spel. Man måste alltjämt arbeta, strida,
bryta sig fram över hinder. När han
experimenterade i liten skala med att föda upp duvor, fann han
inte mindre intresse i att kalkylera i duvungar än
förut i millioner. Det var ett arbete, det var bara
mycket förnuftigare. Vildkatten som lurade på hans
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:41:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kungavklon/0351.html
